Attraktion och OPI-lack
Hur kan man vara så otroligt attraherad av någon så otroligt olämplig!
Det är Indie, förstås. Vi är en sådan mismatch att det är skrattretande, och jag vet att det aldrig någonsin skulle kunna funka - jag vet inte ens om jag är beredd att försöka. Men kemi är ett märkligt fenomen, och kemi finns det där i mängder - jag lovar, det är rent elektriskt, och det börjar bli aning svårt att ignorera. Nå, en månad kvar till Dance Camp - en lägervecka mitt ute i ingenstans. DET blir intressant.
På skönhetsfronten är det nagellack som gäller för tillfället. Våren är tillbaka i Studiestaden, och mina mörkröda lack har åkt in i badrumsskåpet igen - dags för svart, puderrosa och pärlemor. För tillfället har jag en mörkt hudfärgad ton på korta naglar, ganska Kate Moss-inspirerat.
Är lite lätt besatt av OPI-lacken för tillfället. De är löjligt dyra, men färgerna! Jag har nämnt Parlez-vous OPI förr, det där grålila, men jag vill nästan ännu hellre ha den gråbruna mullvadsnyansen - så udda, och så snygg som vårfärg till ljusa kläder! Andra OPI-drömlack vore detdär jellyaktiga blodröda krämlacket (Nej, man kan inte ha för många röda lack!) och förstås OPI Rainforest: Den legendariska, ultimata skogsgröna. Den är fantastisk, men ökänt omöjlig att få tag på. Oh well.
Jag gillar annars inte alls skimrande färger (med undantag av min eleganta pärlemor), utan föredrar definitivt icketransparenta krämlack. Lumenes borstdesign är en favorit, och de har rätt ljuvliga färger, bland annat en intressant matt höströd som jag är sugen på trots att det blir sommar... Och så ska jag försöka få tag på ett vettigt skogsgrönt lack. Blå naglar tröttnade jag på redan i högstadiet, men grönt är trevligt! Särskilt till sommmarens planerade röda hår...
Okej, det var dagens killar-och-skönhetstrams. Tillbaka till arkeologin.
xoxo//Jazz
Det är Indie, förstås. Vi är en sådan mismatch att det är skrattretande, och jag vet att det aldrig någonsin skulle kunna funka - jag vet inte ens om jag är beredd att försöka. Men kemi är ett märkligt fenomen, och kemi finns det där i mängder - jag lovar, det är rent elektriskt, och det börjar bli aning svårt att ignorera. Nå, en månad kvar till Dance Camp - en lägervecka mitt ute i ingenstans. DET blir intressant.
På skönhetsfronten är det nagellack som gäller för tillfället. Våren är tillbaka i Studiestaden, och mina mörkröda lack har åkt in i badrumsskåpet igen - dags för svart, puderrosa och pärlemor. För tillfället har jag en mörkt hudfärgad ton på korta naglar, ganska Kate Moss-inspirerat.
Är lite lätt besatt av OPI-lacken för tillfället. De är löjligt dyra, men färgerna! Jag har nämnt Parlez-vous OPI förr, det där grålila, men jag vill nästan ännu hellre ha den gråbruna mullvadsnyansen - så udda, och så snygg som vårfärg till ljusa kläder! Andra OPI-drömlack vore detdär jellyaktiga blodröda krämlacket (Nej, man kan inte ha för många röda lack!) och förstås OPI Rainforest: Den legendariska, ultimata skogsgröna. Den är fantastisk, men ökänt omöjlig att få tag på. Oh well.
Jag gillar annars inte alls skimrande färger (med undantag av min eleganta pärlemor), utan föredrar definitivt icketransparenta krämlack. Lumenes borstdesign är en favorit, och de har rätt ljuvliga färger, bland annat en intressant matt höströd som jag är sugen på trots att det blir sommar... Och så ska jag försöka få tag på ett vettigt skogsgrönt lack. Blå naglar tröttnade jag på redan i högstadiet, men grönt är trevligt! Särskilt till sommmarens planerade röda hår...
Okej, det var dagens killar-och-skönhetstrams. Tillbaka till arkeologin.
xoxo//Jazz
