Attraktion och OPI-lack
Hur kan man vara så otroligt attraherad av någon så otroligt olämplig!
Det är Indie, förstås. Vi är en sådan mismatch att det är skrattretande, och jag vet att det aldrig någonsin skulle kunna funka - jag vet inte ens om jag är beredd att försöka. Men kemi är ett märkligt fenomen, och kemi finns det där i mängder - jag lovar, det är rent elektriskt, och det börjar bli aning svårt att ignorera. Nå, en månad kvar till Dance Camp - en lägervecka mitt ute i ingenstans. DET blir intressant.
På skönhetsfronten är det nagellack som gäller för tillfället. Våren är tillbaka i Studiestaden, och mina mörkröda lack har åkt in i badrumsskåpet igen - dags för svart, puderrosa och pärlemor. För tillfället har jag en mörkt hudfärgad ton på korta naglar, ganska Kate Moss-inspirerat.
Är lite lätt besatt av OPI-lacken för tillfället. De är löjligt dyra, men färgerna! Jag har nämnt Parlez-vous OPI förr, det där grålila, men jag vill nästan ännu hellre ha den gråbruna mullvadsnyansen - så udda, och så snygg som vårfärg till ljusa kläder! Andra OPI-drömlack vore detdär jellyaktiga blodröda krämlacket (Nej, man kan inte ha för många röda lack!) och förstås OPI Rainforest: Den legendariska, ultimata skogsgröna. Den är fantastisk, men ökänt omöjlig att få tag på. Oh well.
Jag gillar annars inte alls skimrande färger (med undantag av min eleganta pärlemor), utan föredrar definitivt icketransparenta krämlack. Lumenes borstdesign är en favorit, och de har rätt ljuvliga färger, bland annat en intressant matt höströd som jag är sugen på trots att det blir sommar... Och så ska jag försöka få tag på ett vettigt skogsgrönt lack. Blå naglar tröttnade jag på redan i högstadiet, men grönt är trevligt! Särskilt till sommmarens planerade röda hår...
Okej, det var dagens killar-och-skönhetstrams. Tillbaka till arkeologin.
xoxo//Jazz
Det är Indie, förstås. Vi är en sådan mismatch att det är skrattretande, och jag vet att det aldrig någonsin skulle kunna funka - jag vet inte ens om jag är beredd att försöka. Men kemi är ett märkligt fenomen, och kemi finns det där i mängder - jag lovar, det är rent elektriskt, och det börjar bli aning svårt att ignorera. Nå, en månad kvar till Dance Camp - en lägervecka mitt ute i ingenstans. DET blir intressant.
På skönhetsfronten är det nagellack som gäller för tillfället. Våren är tillbaka i Studiestaden, och mina mörkröda lack har åkt in i badrumsskåpet igen - dags för svart, puderrosa och pärlemor. För tillfället har jag en mörkt hudfärgad ton på korta naglar, ganska Kate Moss-inspirerat.
Är lite lätt besatt av OPI-lacken för tillfället. De är löjligt dyra, men färgerna! Jag har nämnt Parlez-vous OPI förr, det där grålila, men jag vill nästan ännu hellre ha den gråbruna mullvadsnyansen - så udda, och så snygg som vårfärg till ljusa kläder! Andra OPI-drömlack vore detdär jellyaktiga blodröda krämlacket (Nej, man kan inte ha för många röda lack!) och förstås OPI Rainforest: Den legendariska, ultimata skogsgröna. Den är fantastisk, men ökänt omöjlig att få tag på. Oh well.
Jag gillar annars inte alls skimrande färger (med undantag av min eleganta pärlemor), utan föredrar definitivt icketransparenta krämlack. Lumenes borstdesign är en favorit, och de har rätt ljuvliga färger, bland annat en intressant matt höströd som jag är sugen på trots att det blir sommar... Och så ska jag försöka få tag på ett vettigt skogsgrönt lack. Blå naglar tröttnade jag på redan i högstadiet, men grönt är trevligt! Särskilt till sommmarens planerade röda hår...
Okej, det var dagens killar-och-skönhetstrams. Tillbaka till arkeologin.
xoxo//Jazz
Twilightiserad och måndagsyr
Lite dimmig i huvudet har jag varit idag, minst sagt. Natten till måndagen blir alltid väldigt kort, då jag är utvilad efter helgen och aldrig har lust att lägga mig, men måste upp klockan sex för hindilektion på måndag morgon... Och denna gång blev det tre timmars sömn för mig. Att stiga upp var inget problem, men lägg åtta timmar av föreläsningar på det och det börjar kännas lite!
Jag kom hem kring fyra och insåg att jag var alldeles för yr, rastlös och ofokuserad för att få några studier gjorda. Beslöt istället att sticka till gymmet, vilket var en riktigt bra ide - dansa skulle jag aldrig ha kunnat, men att mekaniskt följa en aerobicsinstruktör och lyfta lite tunga saker var precis lagom hjärndött för mig idag.
Nu sitter jag i havsgrön sammetsmysdress, drömmer om choklad och ska strax se färdigt Twilight. Jag brydde mig inte i böckerna, och jag inser inte riktigt Robert Pattinsons skönhet - men det är något särskilt med den där filmen. Det vackra fotot, de blågröngrå färgerna och en stämning som man verkligen dras in i... Dessutom är omgivningarna spökligt lika Hemstaden.
Jag märkte att jag har en klar favoritscen, en som jag insåg storheten i redan på bio: Baseballscenen. Det låter hur tråkigt som helst, men ni som sett Twilight förstår vad jag menar. Den är så vacker, märkligt sexig, och intensiv tack vare Muses Supermassive Black Hole.
Twilight passar verkligen extra bra att se nu, när Studiestaden är lika regnig och olycksbådande dyster som omgivningarna i filmen. Man borde göra en dans av hela Twilight, egentligen. Kunde bli nästa koreografiprojekt, ifall jag kan få Patrik övertygad...
Nu - tillbaka till filmen. Dedär underbara nomadvampyrerna har försvunnit in i skogen igen, och Carlyle är beskyddande
och orolig och allmänt manlig, och jag gillar Bella mer och mer...
Ha en skön kväll ni också!
xoxo//Jazz
Jag kom hem kring fyra och insåg att jag var alldeles för yr, rastlös och ofokuserad för att få några studier gjorda. Beslöt istället att sticka till gymmet, vilket var en riktigt bra ide - dansa skulle jag aldrig ha kunnat, men att mekaniskt följa en aerobicsinstruktör och lyfta lite tunga saker var precis lagom hjärndött för mig idag.
Nu sitter jag i havsgrön sammetsmysdress, drömmer om choklad och ska strax se färdigt Twilight. Jag brydde mig inte i böckerna, och jag inser inte riktigt Robert Pattinsons skönhet - men det är något särskilt med den där filmen. Det vackra fotot, de blågröngrå färgerna och en stämning som man verkligen dras in i... Dessutom är omgivningarna spökligt lika Hemstaden.
Jag märkte att jag har en klar favoritscen, en som jag insåg storheten i redan på bio: Baseballscenen. Det låter hur tråkigt som helst, men ni som sett Twilight förstår vad jag menar. Den är så vacker, märkligt sexig, och intensiv tack vare Muses Supermassive Black Hole.
Twilight passar verkligen extra bra att se nu, när Studiestaden är lika regnig och olycksbådande dyster som omgivningarna i filmen. Man borde göra en dans av hela Twilight, egentligen. Kunde bli nästa koreografiprojekt, ifall jag kan få Patrik övertygad...
Nu - tillbaka till filmen. Dedär underbara nomadvampyrerna har försvunnit in i skogen igen, och Carlyle är beskyddande
och orolig och allmänt manlig, och jag gillar Bella mer och mer...
Ha en skön kväll ni också!
xoxo//Jazz
Stilikoner och Dirty Dancing
Vi diskuterade stilikoner efter dansen igår. Rätt typiskt omklädningsrumssnack; det brukar alltid handla om kläder, figur och skönhet. (Och om hur killarna dansat, det är ju alltid kul att analysera...) Och det var spännande att höra på de andra: Mir ser bara på unga musiker typ Regina Spector, Amelie är Audrey Hepburn-fan á la Blair Waldorf, och Dina älskar Rihannas stil. Och det syns på dem, när jag tänker efter.
Jag har lite svårt att välja en enda stilikon, men jag vet att jag kan googla Misha Barton och bli inspirerad varje gång. Älskar verkligen hennes blandning av boho och grunge. Chloë Sevigny är nästan lika inspirerande. Annars får jag alltid en massa inspiration från Teen Vogue - deras återkommande fashion shoots med preppy internatskolestil är alltid fantastiska, även om jag reserverar den stilen för de mörkaste vintermånaderna. För tillfället inspireras jag nästan allra mest av Kurt Cobain och annan nittiotalsgrunge, om jag ska vara ärlig: Galna t-shirts, slitna jeans och rutiga skjortor i bästa tomboystil. I love.
För tillfället har jag reselängtan. Jag har fått en massa flashbacks från Hollandsresan i höstas, och framför allt från Peru för två år sen - åh. Men någon resa står inte på programmet de närmaste månaderna - jag får vackert hålla mig i landet och jobba vidare med arkeologiuppsatsen,litteraturvetenskapen, hindin och dansen. Sommaren vill jag inte riktigt tänka på, för sommaren betyder F, och F vill jag definitivt inte tänka på. Inte nu.
Dansen i går gick bra, Hairspraydanserna var riktigt kul. You can't stop the beat är en sån suverän låt! Vi repeterade lite från Dirty Dancing också, vi har ju showen på kommande och dendär dansen som ungdomarna dansar i hemlighet, ni vet, ska ingå. Vi ska återskapa watermelon-scenen är det tänkt. Det var inte helt otrevligt! Jag har älskat Dirty Dancing i evigheter, och just dendär dansen är så... nå, lite dirty är den väl. (Och jo, Indie var där. Jag måste verkligen skärpa mig. Men roligt hade vi...)
Dags att gå en sväng via Stamkrogen och träffa Lis och Rambo. Ha en skön lördagkväll!
xoxo//Jazz
Jag har lite svårt att välja en enda stilikon, men jag vet att jag kan googla Misha Barton och bli inspirerad varje gång. Älskar verkligen hennes blandning av boho och grunge. Chloë Sevigny är nästan lika inspirerande. Annars får jag alltid en massa inspiration från Teen Vogue - deras återkommande fashion shoots med preppy internatskolestil är alltid fantastiska, även om jag reserverar den stilen för de mörkaste vintermånaderna. För tillfället inspireras jag nästan allra mest av Kurt Cobain och annan nittiotalsgrunge, om jag ska vara ärlig: Galna t-shirts, slitna jeans och rutiga skjortor i bästa tomboystil. I love.
För tillfället har jag reselängtan. Jag har fått en massa flashbacks från Hollandsresan i höstas, och framför allt från Peru för två år sen - åh. Men någon resa står inte på programmet de närmaste månaderna - jag får vackert hålla mig i landet och jobba vidare med arkeologiuppsatsen,litteraturvetenskapen, hindin och dansen. Sommaren vill jag inte riktigt tänka på, för sommaren betyder F, och F vill jag definitivt inte tänka på. Inte nu.
Dansen i går gick bra, Hairspraydanserna var riktigt kul. You can't stop the beat är en sån suverän låt! Vi repeterade lite från Dirty Dancing också, vi har ju showen på kommande och dendär dansen som ungdomarna dansar i hemlighet, ni vet, ska ingå. Vi ska återskapa watermelon-scenen är det tänkt. Det var inte helt otrevligt! Jag har älskat Dirty Dancing i evigheter, och just dendär dansen är så... nå, lite dirty är den väl. (Och jo, Indie var där. Jag måste verkligen skärpa mig. Men roligt hade vi...)
Dags att gå en sväng via Stamkrogen och träffa Lis och Rambo. Ha en skön lördagkväll!
xoxo//Jazz
Hairspray och ghosts of my past
Våren ska vara en tid för nya bekantskaper, men i mitt fall är det visst tvärtom! Har varit ute med Matrix några gånger nu, efter en tre månaders paus, och nu gick jag precis med på att träffa en gammal dejt igen helt randomly. Jag är inte alls säker på att det var en bra ide. Ibland finns det orsaker till varför det kallas just spöken från det förflutna - det är inte alltid helt behagligt att träffa dem igen...
Vår förresten, så lagom heller - snöyra och vitt överallt i studiestaden idag, efter en härligt varm och slaskig vecka. Typiskt. Men man får anpassa sig: Jag plockade fram mitt mörkröda nagellack igen, och har ägnat de senaste timmarna åt lite kvinnlig multitasking: Lackat naglarna, läst igenom en bok för avhandlingen och skrivit ettpar sidor om den, kokat en snabb soppa vid sidan av skrivandet och spelat Muses Unintended på gitarren. Den är så vacker, en sådan gråtlåt.
Ikväll är det dansövning igen, och jag kan inte låta bli att hoppas att Indie ska vara där... Jag borde inte, men det är så mycket roligare när jag får tillbringa pauserna skrattandes med honom. Suck.
Fashionvise är jag ganska mekanisk nu - roterar mina T-shirtfynd med ett par basic cardigans till, mina bekvämaste, mest slitna jeans, stor halsduk och knähöga teddyfodrade stövlar. T-shirts med roliga retrotryck är verkligen min wardrobe staple nummer ett - men milda makter vad jag längtar tills jag får börja kombinera dem med fjolårets mockasiner och Keds, eller ettpar åttiotalstrainers. Och min slitna bruna läderväska och rufsigt sommarhår till det. Åh.
Nu måste jag hitta min gråa body och min storrutiga favoritskjorta inför dansen. Vi ska öva Hairsprays You can't stop the beat idag om jag minns rätt, så det blir nog full fart!:) Alltid skönast att slänga en stor skjorta över bodyn i pauserna, istället för tighta juicy-hoodies. Jag älskade Hairspray nästan lika mycket som Mamma Mia, så jag ser så mycket framemot att gå igenom danserna i den!
Okej, var är min skjorta nu då...
Puss på er alla!
//Jazz
Vår förresten, så lagom heller - snöyra och vitt överallt i studiestaden idag, efter en härligt varm och slaskig vecka. Typiskt. Men man får anpassa sig: Jag plockade fram mitt mörkröda nagellack igen, och har ägnat de senaste timmarna åt lite kvinnlig multitasking: Lackat naglarna, läst igenom en bok för avhandlingen och skrivit ettpar sidor om den, kokat en snabb soppa vid sidan av skrivandet och spelat Muses Unintended på gitarren. Den är så vacker, en sådan gråtlåt.
Ikväll är det dansövning igen, och jag kan inte låta bli att hoppas att Indie ska vara där... Jag borde inte, men det är så mycket roligare när jag får tillbringa pauserna skrattandes med honom. Suck.
Fashionvise är jag ganska mekanisk nu - roterar mina T-shirtfynd med ett par basic cardigans till, mina bekvämaste, mest slitna jeans, stor halsduk och knähöga teddyfodrade stövlar. T-shirts med roliga retrotryck är verkligen min wardrobe staple nummer ett - men milda makter vad jag längtar tills jag får börja kombinera dem med fjolårets mockasiner och Keds, eller ettpar åttiotalstrainers. Och min slitna bruna läderväska och rufsigt sommarhår till det. Åh.
Nu måste jag hitta min gråa body och min storrutiga favoritskjorta inför dansen. Vi ska öva Hairsprays You can't stop the beat idag om jag minns rätt, så det blir nog full fart!:) Alltid skönast att slänga en stor skjorta över bodyn i pauserna, istället för tighta juicy-hoodies. Jag älskade Hairspray nästan lika mycket som Mamma Mia, så jag ser så mycket framemot att gå igenom danserna i den!
Okej, var är min skjorta nu då...
Puss på er alla!
//Jazz
Vårtecken och fasansfullt 80-talsmode
Jag försökte shoppa på Gina Tricot idag. Det gick inget vidare. Jag har älskat den butiken under hela vintern, och inte kunnat gå in där utan att komma ut med en preppy cardigan eller en bohemisk tunikaklänning. Men nu var jag tvungen att gå ut efter tio minuter - det blev helt enkelt för mycket med alla zebrarandiga mintgröna tights och neonrosa pannband. Vidrigt, helt enkelt.
Jag har visserligen inte själv upplevt åttiotalsmodet annat än i form av sparkdräkter, men medan 70-talets hippiemode känns härligt avslappnat och välkommet ligger 80-talet alldeles för nära i tiden ännu. Och ärligt talat - sedan när blev det snyggt med chinos? Stora och bylsiga kring höfterna, snäva vid vristerna och oftast en halv decimeter för korta. Milda makter. Jag vet att vi rusar genom årtiondena i modevärlden för tillfället, men innebär dethär att vi nästa sommar förväntas plocka fram tröjor som visar midjan och stretchjeans med påmålade slitningar? Visst, det är snart ett decennium sedan nittiotalet, vilket i modevärlden är en evighet - men mina högstadiekläder ska ligga bortglömda på vinden ända tills jag om ca. tio år får en dotter som kan uppskatta 90-talsmodet.
(Jag ska erkänna: Det jag faktiskt älskar med åttiotalsmodet är dedär stora collegetröjorna med avklippta halsringningar á la Flashdance. Men det är det enda. Och det har varit en del av min hemmagarderob i ett par år redan...)
Jag gick genom hela Februari utan att skönhetsshoppa över huvudtaget. Nu är dock Clarins-hudkrämen slut, och jag behöver hitta en billigare ersättare - skulle ju inte direkt gå och köpa Clarins åt mig själv... Men jag är nyfiken på ett lite billigare franskt märke, Themis, som verkar bra. Har någon av er provat det?
Ny bodylotion skulle jag också behöva, använder upp mitt älskade papaya-bodybutter alldeles för snabbt annars. Men jag har ju hunnit prova mig igenom hela sortimentet i Studiestaden, och kan dofterna utantill vid dethär laget - tråkigt! Borde ta en tur till Hufvudstaden igen så såningom - sist blev det ju bara Lush-shopping.
Här i Studiestaden slaskar det, och jag hoppas att detta är våren - det är ju faktiskt mitten av mars redan! Ett tydligt vårtecken är i alla fall att jag, som inte frivilligt använder högklackat och aldrig förstått mig på den rådande skofetishen bland kvinnor i min ålder, plötsligt vill se på vårskor. Också här slår allt över i åttiotal, men i vissa fall blir det inte så tokigt - jag blev en aning kär i ett par svarta hightops i satin och läder med sammetssnören. Lite aerobics-chict.
Ett annat vårtecken är definitivt att jag, som levt med konstant mörkröda naglar sen Oktober och älskat det, ska ikväll måla på en hederlig fransk manikyr. Skulle aldrig hända vintertid. Min nagellackssamling är för tillfället ganska blygsam: Åtta lack, i färgskala från hudfärgat och beige till brandbilsrött, blodrött, mörklilarött och svart. Inget desto galnare - inget grönt, inte ens ett blått lack. Och det här är alltså flickan som för några år sedan älskade sitt knallturkosa lack och brukade ha lilarandiga naglar! Jag skulle faktiskt trivas i ett skogsgrönt lack just nu, men var hittar man sådana? Sen är jag lite sugen på något av O.P.I:s dystra mullvadsnyanser. Men nu som sagt, blir det en vårig fransk manikyr.
Håller på att förnya T-skjortgarderoben inför sommaren, minns att jag hade brist på den fronten förra sommaren. I februari hittade jag två fina på Gina Tricot, och nu tog jag och Rania en tur i H&M och vilket utbud! Det är kanske det enda positiva med detta 80-talsmode - att det går att hitta galna t-skjortor med James Deantryck och fredssymboler i vanliga HM. Jag kommer att ha så svårt att välja, men James och någon annan retro-tshirt ska definitivt hem till mig denna vecka.
På shoppinghumör igen, alltså. Det är ett vårtecken i sig det med!
Xo//Jazz
Jag har visserligen inte själv upplevt åttiotalsmodet annat än i form av sparkdräkter, men medan 70-talets hippiemode känns härligt avslappnat och välkommet ligger 80-talet alldeles för nära i tiden ännu. Och ärligt talat - sedan när blev det snyggt med chinos? Stora och bylsiga kring höfterna, snäva vid vristerna och oftast en halv decimeter för korta. Milda makter. Jag vet att vi rusar genom årtiondena i modevärlden för tillfället, men innebär dethär att vi nästa sommar förväntas plocka fram tröjor som visar midjan och stretchjeans med påmålade slitningar? Visst, det är snart ett decennium sedan nittiotalet, vilket i modevärlden är en evighet - men mina högstadiekläder ska ligga bortglömda på vinden ända tills jag om ca. tio år får en dotter som kan uppskatta 90-talsmodet.
(Jag ska erkänna: Det jag faktiskt älskar med åttiotalsmodet är dedär stora collegetröjorna med avklippta halsringningar á la Flashdance. Men det är det enda. Och det har varit en del av min hemmagarderob i ett par år redan...)
Jag gick genom hela Februari utan att skönhetsshoppa över huvudtaget. Nu är dock Clarins-hudkrämen slut, och jag behöver hitta en billigare ersättare - skulle ju inte direkt gå och köpa Clarins åt mig själv... Men jag är nyfiken på ett lite billigare franskt märke, Themis, som verkar bra. Har någon av er provat det?
Ny bodylotion skulle jag också behöva, använder upp mitt älskade papaya-bodybutter alldeles för snabbt annars. Men jag har ju hunnit prova mig igenom hela sortimentet i Studiestaden, och kan dofterna utantill vid dethär laget - tråkigt! Borde ta en tur till Hufvudstaden igen så såningom - sist blev det ju bara Lush-shopping.
Här i Studiestaden slaskar det, och jag hoppas att detta är våren - det är ju faktiskt mitten av mars redan! Ett tydligt vårtecken är i alla fall att jag, som inte frivilligt använder högklackat och aldrig förstått mig på den rådande skofetishen bland kvinnor i min ålder, plötsligt vill se på vårskor. Också här slår allt över i åttiotal, men i vissa fall blir det inte så tokigt - jag blev en aning kär i ett par svarta hightops i satin och läder med sammetssnören. Lite aerobics-chict.
Ett annat vårtecken är definitivt att jag, som levt med konstant mörkröda naglar sen Oktober och älskat det, ska ikväll måla på en hederlig fransk manikyr. Skulle aldrig hända vintertid. Min nagellackssamling är för tillfället ganska blygsam: Åtta lack, i färgskala från hudfärgat och beige till brandbilsrött, blodrött, mörklilarött och svart. Inget desto galnare - inget grönt, inte ens ett blått lack. Och det här är alltså flickan som för några år sedan älskade sitt knallturkosa lack och brukade ha lilarandiga naglar! Jag skulle faktiskt trivas i ett skogsgrönt lack just nu, men var hittar man sådana? Sen är jag lite sugen på något av O.P.I:s dystra mullvadsnyanser. Men nu som sagt, blir det en vårig fransk manikyr.
Håller på att förnya T-skjortgarderoben inför sommaren, minns att jag hade brist på den fronten förra sommaren. I februari hittade jag två fina på Gina Tricot, och nu tog jag och Rania en tur i H&M och vilket utbud! Det är kanske det enda positiva med detta 80-talsmode - att det går att hitta galna t-skjortor med James Deantryck och fredssymboler i vanliga HM. Jag kommer att ha så svårt att välja, men James och någon annan retro-tshirt ska definitivt hem till mig denna vecka.
På shoppinghumör igen, alltså. Det är ett vårtecken i sig det med!
Xo//Jazz
Van Gogh och chokladhudvård
Underbart med söndag! Jag ska ha en vilodag i ordets allra bästa bemärkelse.
Dagens To Do-list:
Kolla upp Lund, både staden och universitetets campus
Skicka in ett arbete som jag angstat över i hundra år, men som nu är klart!
Måla klart två Van Gogh-kopior
Spela gitarr och sjunga, såklart
Ringa Rania
Inget jobbigt över huvudtaget, med andra ord. Sen måste jag förstås arbeta lite med hindi-läxorna, och läsa Nya Testamentet för kristendomskursen - men det passar ju bara bra på en söndag!;) Och ikväll blir det dush, en fantastisk chokladmask från L'Occitane och hemmagjord honungspeeling. Mmm.
Nu, däremot, ska jag lägga på McFly, plocka fram oljefärgerna och måla i ett par timmar. Skulle inte kunna ha det bättre än såhär.
Dagens låt: Duett, av Kent. Långsamt, långsamt, åh så långsamt...
Den är bara fantastisk. Söndagstips: Youtuba den söta versionen av Pauline och Fredrik i Fame Factory'04.
Xoxo//Jazz
Dagens To Do-list:
Kolla upp Lund, både staden och universitetets campus
Skicka in ett arbete som jag angstat över i hundra år, men som nu är klart!
Måla klart två Van Gogh-kopior
Spela gitarr och sjunga, såklart
Ringa Rania
Inget jobbigt över huvudtaget, med andra ord. Sen måste jag förstås arbeta lite med hindi-läxorna, och läsa Nya Testamentet för kristendomskursen - men det passar ju bara bra på en söndag!;) Och ikväll blir det dush, en fantastisk chokladmask från L'Occitane och hemmagjord honungspeeling. Mmm.
Nu, däremot, ska jag lägga på McFly, plocka fram oljefärgerna och måla i ett par timmar. Skulle inte kunna ha det bättre än såhär.
Dagens låt: Duett, av Kent. Långsamt, långsamt, åh så långsamt...
Den är bara fantastisk. Söndagstips: Youtuba den söta versionen av Pauline och Fredrik i Fame Factory'04.
Xoxo//Jazz
...or are we dancer?
Har unnat mig en otroligt härlig fredag idag: Lång, lugn shoppingrunda, och gitarrspel nästan hela kvällen. Såååå skönt. Jag struntade både i dansen och i kören idag - brukar aldrig göra det, så jag kunde inte uppbåda särskilt dåligt samvete för det. Jag traskade alltså iväg till stan för att om möjligt hitta en t-skjorta på Gina Tricot; Jag älskar deras tryck. Mina shoppingplaner brukar aldrig hålla, men idag hittade jag faktiskt precis vad jag sökte - två härligt quirky t-shirts, en vit och en grå, med tidningsomslag tryckta framtill. I love.
Sen blev det skönhetsshopping: Ögonkräm från mitt favoritmärke Lumene (Långt bättre än Nivea - undvik, undvik! - och långt billigare än Clarins, vilket jag garanterat skulle välja om jag var en aning rikare...) och ett nytt läppbalsam, min favoritprodukt någonsin. Detta blev ett från Blistex - inte mitt favoritmärke annars, men man kan väl göra undantag.
På tal om just skönhetsshopping - jag hittade denhär listan på flera bloggar därute, och eftersom jag som bekant älskar listor kopierade jag den. Här är min variant:
Skönhetsshoppinglista:
Mitt nästa inköp ska bli:
Bodybutter i Papaya från the Bodyshop. Mmm.
Jag kan inte vara utan:
Ett bra läppbalsam, helst Labello. Jag KAN verkligen inte vara utan det.
Jag vill väldigt gärna ha:
Åh, en ordentlig flaska av min älskade Flowerbomb-doft! Helst genast!
Jag skulle aldrig använda:
Kajal, solpuder eller glittrigt nagellack. Not for me.
Jag funderar på att börja använda:
Ljuspenna. Tror jag satsar på Lumenes, då Touche Eclat inte riktigt är i min prisklass...
Jag skulle använda, om jag hade råd:
Krämer från Clinique och Clarins, tveklöst.
Jag håller alltid ögonen öppna efter:
Ett snyggt mörkt nagellack i lila/brunt/rött. Kan aldrig få för många.
Jag vet att det är totalt onödigt, men...
Jag skulle gärna vilja ha O.P.I:s hypade Parlez-vous Opi. Ni vet, det där märkliga ljuslila nagellacket som alla talar om...
Dagens låt:
Human, med The Killers. Jag älskar deras märkliga texter, och låten är såå härlig - den ger mig rysningar. Youtuba den!
Xoxo//Jazz
Studievardag, Lush och McFly
Jag är absolut slut idag! Att läsa hindi kl. åtta på morgonen är i och för sig ett bra sätt att komma igång med dagen, men samma kvällar ska jag dansa mellan åtta och tio - inget vidare. Och ett effektivt sätt att nå hittills okända höjder av trötthet dagen efteråt - för att komma hem från streetdance kl. elva på kvällen och hoppa rakt i säng funkar åtminstone inte för mig. Alltså har jag gått omkring yr, dimmig och med dunkande huvudvärk idag, men på något underligt sätt ändå fått saker gjorda: Kollat upp ännu mer om utbytesstudier (det lutar kraftigt åt Lund, någon som har erfarenhet?), stipendier etc, och suttit av en arkeologiföreläsning av bara farten.
Eftermiddagarna har följt ett visst mönster sedan jag kom tillbaka från jullovet:
Jag kommer hem efter lunch, slår på datorn och jobbar lite, och när Rania är klar med italienskan kommer hon över. I något skede dyker David också upp - jag får väl skylla mig själv då jag är den enda av oss som faktiskt bor på campus! Sen sitter vi och pratar hela eftermiddagarna, tills kvällens program kommer emot: dansträningar, ämnesföreningen och andra extracurriculars. Så kommer jag hem närmare tolv, dushar och ramlar i säng efter att hastigt ha skrivit hindiläxan. Måste nog omprioritera lite märker jag, annars kommer både arkeologin och litteraturvetenskapen att bli lidande med tiden.
Nå, i stressiga tider som dessa hänfaller jag alltför lätt åt drömmar om skönhetsshopping... Idag har jag varvat ned med att göra en inköpslista med Lush-produkter som jag tänker ta med mig när vi om några helger hoppar på tåget till Huvudstaden. Badbomber ska jag handla inför sommaren - English countryside och the Happy Pill, och dendär underbara bubbelbiten Ma Bar. Och lite tvål: Milky bar åtminstone. Sen är jag lite nyfiken på American cream-hårbalsamet, efter att Happy Hippy gjort ett så otroligt jobb som hårshampoo för mig. En lugnande emotibomb, alltså en badbomb för dushen, tänker jag också få med mig hem. Mmm... Älskar Lush.
Bakgrundsmusiken dessa dagar har bestått av något så märkligt som den nya generationen av pojkband från England... Tänk Busted, Rooster och V (Ta och youtuba Blood, Sweat and Tears, riktigt härlig r'n'b-pop!), men framför allt McFly! Transylvania har väl de flesta hört vid dethär laget, det var den som fick mig intresserad då den är så udda och quirky - men annars låter deras musik rätt mycket som Beach Boys, minus falsetten. Trallvänligt, tröstande och fulla med de typiska Hyllningarna Till Kvinnan:
"Cause obviously/she's out of my league/.../and I know I'll never will be good enough for her..."
Ibland nehöver man höra sånt. Jag kunde aldrig tycka om nittiotalets pojkband, men dethär köper jag - roligare, smartare och mindre sliskigt. Jag har särskilt fastnat för Obviously, That Girl och Too close for comfort - en självförtroendehöjare, en rolig sextiotalsinfluerad och en riktigt fin ballad.
Dags att återvända till sextiotalsfeminism-analysen!
xoxo//Jazz
Eftermiddagarna har följt ett visst mönster sedan jag kom tillbaka från jullovet:
Jag kommer hem efter lunch, slår på datorn och jobbar lite, och när Rania är klar med italienskan kommer hon över. I något skede dyker David också upp - jag får väl skylla mig själv då jag är den enda av oss som faktiskt bor på campus! Sen sitter vi och pratar hela eftermiddagarna, tills kvällens program kommer emot: dansträningar, ämnesföreningen och andra extracurriculars. Så kommer jag hem närmare tolv, dushar och ramlar i säng efter att hastigt ha skrivit hindiläxan. Måste nog omprioritera lite märker jag, annars kommer både arkeologin och litteraturvetenskapen att bli lidande med tiden.
Nå, i stressiga tider som dessa hänfaller jag alltför lätt åt drömmar om skönhetsshopping... Idag har jag varvat ned med att göra en inköpslista med Lush-produkter som jag tänker ta med mig när vi om några helger hoppar på tåget till Huvudstaden. Badbomber ska jag handla inför sommaren - English countryside och the Happy Pill, och dendär underbara bubbelbiten Ma Bar. Och lite tvål: Milky bar åtminstone. Sen är jag lite nyfiken på American cream-hårbalsamet, efter att Happy Hippy gjort ett så otroligt jobb som hårshampoo för mig. En lugnande emotibomb, alltså en badbomb för dushen, tänker jag också få med mig hem. Mmm... Älskar Lush.
Bakgrundsmusiken dessa dagar har bestått av något så märkligt som den nya generationen av pojkband från England... Tänk Busted, Rooster och V (Ta och youtuba Blood, Sweat and Tears, riktigt härlig r'n'b-pop!), men framför allt McFly! Transylvania har väl de flesta hört vid dethär laget, det var den som fick mig intresserad då den är så udda och quirky - men annars låter deras musik rätt mycket som Beach Boys, minus falsetten. Trallvänligt, tröstande och fulla med de typiska Hyllningarna Till Kvinnan:
"Cause obviously/she's out of my league/.../and I know I'll never will be good enough for her..."
Ibland nehöver man höra sånt. Jag kunde aldrig tycka om nittiotalets pojkband, men dethär köper jag - roligare, smartare och mindre sliskigt. Jag har särskilt fastnat för Obviously, That Girl och Too close for comfort - en självförtroendehöjare, en rolig sextiotalsinfluerad och en riktigt fin ballad.
Dags att återvända till sextiotalsfeminism-analysen!
xoxo//Jazz
Cheerleaders, ljusrosa och lejongult
Sitter och arbetar lite oegagerat på min text om feminism och religion, och blir distraherad av högstadiefoton som en gammal klasskompis laddat upp på Ansiktsboken. Kul att se bilder från lyckade hemmafester och fåniga skolevenemang etc, men samtidigt är jag så lättad över att aldrig på allvar ha deltagit i detdär allra mest klichéiga högstadielivet: Drickandet på torget på helgerna, pojkvänsdramat, och cheerleadingen...
Det förundrar mig att jag fortfarande orkar störa mig på det, men det hjälps inte - hejarklacksledare kommer för alltid att vara föremål för mitt oreflekterade, instinktiva förakt. Det kan ha något att göra med att jag hängde med teatermänniskor hela högstadiet, ifall vi ska köra med traditionell, amerikansk High School-uppdelning...
Hur som helst är jag mycket stolt över att aldrig någonsin ha stått på en läktare och skrikit nonsens iklädd för kort kjol. Och jag håller fullständigt med den enda vettiga repliken i Bring It On:
"Cheerleaders are dancers... Who have gone retarded."
Okej, rant over.
Den senaste veckans doftshopping resulterade i Doves nya fenomenala ljusrosa sammetsbodylotion. Jag absolut älskar den. Och jag chockerar mig själv med att falla för rosa allt mer, jag som alltid avskytt denna tjejfärg! Idag stod jag till och med och övervägde Göt2b:s superflickiga hårspray, bara för att det doftar såå gott och för att flaskan är så sött gul-rosa... Jag måste skärpa mig, jag använder ju inte ens hårspray!
Alltså, dofterna i mitt liv för tillfället:
-Herbal essences fantastiska ljusrosa balsam. Bättre än svindyra salongsprodukter, jag lovar - och doften är fantastisk.
-Doves ljusrosa bodylotion, som sagt. Söt och mjuk.
-Viktor & Rolfs Flowerbomb, min favoritparfym sedan tre år tilllbaka. Har aldrig orkat med en parfym sålänge som denna ljusrosa handgranatsformade flaska - den är jag, helt enkelt. Doftar varmt, rökigt och sött utan att vara tung. Som kashmere i doftform.
Veckans andra shoppinghöjdpunkt kan betraktas som en viktig rite de passage i min övergång från flicka till kvinna - nämligen det obligatoriska fyndandet av en märkesväska på second hand.
Jag, som egentligen avskyr allt vad Second hand heter, följde motvilligt med Ginny till hennes favoritloppis. Där träffade jag en väldigt trevlig, oanvänd lejongul o.i.s-väska... Ginny blev så förtjust att hon erbjöd sig att köpa den till mig som en åtta månader för tidig födelsedagspresent, och fick den för det våldsamma priset på 3 euro. (Dvs. 30 kronor) Jag blev glad...
Dags att återvända till arbetet!
Puss//Jazz
Ny årstid, ny klädstil... Och Twilight
Helgens citat: "Alltså, man kan inte somna med sådanhär puls..."
Av det kan ni sluta er till att jag har haft en intressant helg. Det har jag.
Anyway, gott nytt 2009! Jag har världens bästa känslor inför dethär året, det känns helt underbart med en nystart!
Fashionwise vill jag börja året med trasiga jeans, långa coola t-shirts och snygga, skrynkliga, rutiga skjortor. Grunge-igt, bekvämt och vårigt! Twilight blev sedd under jullovet och den är klart godkänd, men min vampyrfeber har lugnat sig en aning och med den min lust efter mörk romantik och gotik avmattats.
I ärlighetens namn har jag redan vårkänslor, och det ska manifesteras i mina kläder! Mina klädvanor går nämligen enligt årstiderna, märker jag:
-Höst och jultid får mig alltid att vilja klä mig romantiskt och kvinnligt: Klänningar, cardigans och färger som grått, puderråsa och vinrött. Mörkröda naglar.
-Vårvinter och vårmånader däremot lockar fram tomboyen i mig; Då blir det vida jeans, beanies (årets är underbart grönblå), stora hoodies och knallgröna sneakers. Vinterns elegans är puts väck, och det trivs jag med. Istället sätter jag hörlurarna på huvudet, stänger ute omvärlden i bästa hiphopstil och lyssnar på Petter och Foo Fighters. Mycket blått, mycket grunge. Jag har dock en känsla av att jag inte kommer att kunna sluta med mina mörka naglar ännu.
-Sommaren är en helt annan historia: Då inspireras jag av allt från mitt sommarjobb och Änglagård till rockfestivaler och Beverly Hills 90210. Det blir tunna lösa batiktoppar, rutiga skjortor, vida linnebyxor, scarfar på huvudet á la Woodstock och slitna microjeansshorts. (Minikjolar får ni aldrig någonsin se på mig!) Jordfärger med bränd orange och ljusrosa som kontrast. Ballerinor och Keds eller barfota, aldrig sandaler.
Till sist ska jag erkänna en sak rörande Twilight. Nej, jag är inte kär i Edward Cullen (eller i Robert Pattinson, för den delen) och jag blev inte så inspirerad av vampyrerna som jag hade väntat mig (även om de var underbart gestaltade!). Istället blev jag inspirerad av den jag tyckte allra minst om i filmen: Bella.
Jag gillade inte Bellas kortärmad-över-långärmad-kombinationer, lite för lågstadieaktigt för mig - men jag älskade hennes armband, och hennes färgskala, svart och mörklila. Har faktiskt inte tänkt på att dessa färger går att kombinera med tomboy-stil! Har en känsla av att jag kommer att plocka in lite mörklila nyanser i min garderob i vår.
Nu är det godnatt-dags: Jag har tidig morgon med hindi-lektion i morgon. So Sayonara!
xoxo//Jazz
Av det kan ni sluta er till att jag har haft en intressant helg. Det har jag.
Anyway, gott nytt 2009! Jag har världens bästa känslor inför dethär året, det känns helt underbart med en nystart!
Fashionwise vill jag börja året med trasiga jeans, långa coola t-shirts och snygga, skrynkliga, rutiga skjortor. Grunge-igt, bekvämt och vårigt! Twilight blev sedd under jullovet och den är klart godkänd, men min vampyrfeber har lugnat sig en aning och med den min lust efter mörk romantik och gotik avmattats.
I ärlighetens namn har jag redan vårkänslor, och det ska manifesteras i mina kläder! Mina klädvanor går nämligen enligt årstiderna, märker jag:
-Höst och jultid får mig alltid att vilja klä mig romantiskt och kvinnligt: Klänningar, cardigans och färger som grått, puderråsa och vinrött. Mörkröda naglar.
-Vårvinter och vårmånader däremot lockar fram tomboyen i mig; Då blir det vida jeans, beanies (årets är underbart grönblå), stora hoodies och knallgröna sneakers. Vinterns elegans är puts väck, och det trivs jag med. Istället sätter jag hörlurarna på huvudet, stänger ute omvärlden i bästa hiphopstil och lyssnar på Petter och Foo Fighters. Mycket blått, mycket grunge. Jag har dock en känsla av att jag inte kommer att kunna sluta med mina mörka naglar ännu.
-Sommaren är en helt annan historia: Då inspireras jag av allt från mitt sommarjobb och Änglagård till rockfestivaler och Beverly Hills 90210. Det blir tunna lösa batiktoppar, rutiga skjortor, vida linnebyxor, scarfar på huvudet á la Woodstock och slitna microjeansshorts. (Minikjolar får ni aldrig någonsin se på mig!) Jordfärger med bränd orange och ljusrosa som kontrast. Ballerinor och Keds eller barfota, aldrig sandaler.
Till sist ska jag erkänna en sak rörande Twilight. Nej, jag är inte kär i Edward Cullen (eller i Robert Pattinson, för den delen) och jag blev inte så inspirerad av vampyrerna som jag hade väntat mig (även om de var underbart gestaltade!). Istället blev jag inspirerad av den jag tyckte allra minst om i filmen: Bella.
Jag gillade inte Bellas kortärmad-över-långärmad-kombinationer, lite för lågstadieaktigt för mig - men jag älskade hennes armband, och hennes färgskala, svart och mörklila. Har faktiskt inte tänkt på att dessa färger går att kombinera med tomboy-stil! Har en känsla av att jag kommer att plocka in lite mörklila nyanser i min garderob i vår.
Nu är det godnatt-dags: Jag har tidig morgon med hindi-lektion i morgon. So Sayonara!
xoxo//Jazz
Chuck Bass visar känslor
Jag varierade min vampyrfixering med lite Gossip Girl idag, eftersom omväxling sägs förnöja. Och det förnöjde, minst sagt... "Oh Brother, where Bart thou" var det sista avsnittet före julpausen, och det var helt klart ett värdigt sista avsnitt. Särskilt gillade jag att Ed Westwick fick bevisa att han har fler än två ansiktsuttryck (ni vet, det där grymma leendet och den där tomma, sårade blicken). Och nu gjorde han det, med besked. Och det var... rörande.
Titta inte på dethär klippet om ni inte vill veta hur avsnittet slutar! Fast det avslöjar inte särskilt mycket; det är bara en väldigt, väldigt söt scen. Jag som precis undrade om vi någonsin skulle få se Chuck visa känslor... Tack för det.
I övrigt lyssnar jag på Rihanna, och spelar Umbrella och Disturbia på gitarr. Jag trodde att jag ogillade henne, men de två låtarna är geniala!
Är fullkomligt ointresserad av modetidningar och parfym för tillfället. Det brukar gå i vågor detdär, och för tillfället fokuserar jag på poesin och gitarren. Och, om jag får tjata, Angel... Underbar, underbar serie. Så dagens lista får handla om tv-serier, närmare bestämt:
Mina tv-favoriter genom tiderna:
Ally mcBeal - min första "riktiga" tv-serie-upplevelse.
Boston Public - älskade verkligen karaktärerna i denna.
Angel - inte så mycket för vampyrernas skull som för de fantastiskt välskrivna relationerna.
The O.C - tja, jag var väldigt fast när det begav sig. Känns som länge sedan nu...
House - intelligent, rolig och rörande. Den enda sjukhusserie jag står ut med.
Gossip Girl - klädinspiration och engagerande karaktärer.
Jag har älskat dem alla i någon period av mitt liv. Däremot kan jag stolt säga att jag aldrig fastnat för Sex and the city, Gilmore Girls (Hu, nej!), Grey's anatomy eller One tree hill. Och inte heller för någon annan advokat- eller sjukhusserie än Ally resp. House.
Nu borde jag återvända till analys av Edith Södergrans härliga Vierge Moderne. Googla den om det låter obekant.
xoxo//Jazz
Jag behöver jeans, sömn och lite ömhet
Lyckojazz är inte alltför lycklig idag.
Jag är omotiverat arg och störd på allt och inget, och tröttare än jag någonsin brukar vara på fredagar. Det beror inte på veckan i sig - den har varit sällsynt rolig. Julfesten med studiekompisarna var en höjdpunkt - vi tog tåget ut på landet, kokade risgrynsgröt på vedspis och sjöng Sweet child of mine. Lovely.
Nå, nu insåg jag att jag inte varit hemma en enda kväll sedan Hollandsresan för två veckor sen, att jag totalt ignorerat min förkylning, knappt ätit något alls, sällan kommit i säng före fyra på nätterna och knappt hållit i en penna. Släng en hög skolarbete på det, och vi har ett perfekt sätt att köra slut på sig själv på. Så jag var smart och avbokade filmkvällar mm. i helgen, trots att jag kände mig osjysst - under de två kommande dagarna ska jag stänga in mig i lägenheten och bara plugga och koppla av, tala i telefon och försöka äta vettigt.
Jazz' julklappsönskelista 2008:
En videokamera
En huvudmassage av Rex (Jag visste att massage kunde vara sensuell, men milda makter...)
Ett presentkort till Gina Tricot
Någon att sjunga duett med (Nej, det var ingen metafor - jag vill faktiskt ha just någon att sjunga duett med)
Mörkgrönt nagellack
Valfri White Stripes-CD
Biobiljetter till Bond och Twilight
Stort julpaket från Lush
Ett par perfekt sittande jeans (jag är i desperat behov av nya, men kan inte förmå mig att lägga en eftermiddag på den enda sorts shopping jag hatar)
Har sett ett Angel-avsnitt som godnattsaga (säsong 5 är fantastisk...), och ska nu krypa i säng. Puss på er alla!
//Jazz
Tomboystil och Jack White
Sitter och försöker skriva ihop en text om feministisk poesi till morgondagens litteraturvetenskap. Inte alls svårt i sig, men jag distraherar mig med allt möjligt annat trevligt. Som till exempel att youtuba intervjuer med Jack White, leta efter intressanta festivaler att gå på nästa sommar, och planera kläder till den första av årets rad av julfester... På de flesta ska jag sjunga och måste vara lite formellare, men denna första blir antagligen rätt vild och galen - ett gäng studiekompisar ska ut till en stuga mitt i ingenstans och yra bort en torsdagkväll. Jag misstänker att jag struntar i empirskärning och kilklackar och tar något mera åt jeans- och t-shirthållet.
Jag får verkligen inget skolarbete gjort dessa dagar! Ärligt talat stör det mig inte särskilt mycket - jag försöker inte särskilt mycket heller. Jag utvecklar mina sociala färdigheter istället... Det vill säga, sitter på tretimmarsluncher med studiekompisarna, följt av cafebesök och avrundat med filmkväll. Som idag. Studierna går ändå i väldigt lugn takt nu, det blir betydligt värre på våren... Desto större orsak att njuta nu!
Sen jag sist skrev har jag, precis som jag gissade, genomgått en intensiv vampyrperiod. Den tog sig uttryck i blodröda (alternativt svarta) naglar, ett par säsonger av Angel, och ett par riktigt lyckade noveller. Börjar glida ut ur den nu igen, vilket främst märks på att min klädsel på morgonen numera oftare innefattar Oxford University-hoodie än svarta snörkängor... Japp, min modemedvetenhet har tagit jullov, och jag går omkring med håret i slarvig knut, sneakers på fötterna och allmänt tomboyinspirerade utstyrslar. Det är, framför allt, bekvämt.
Jag behövde lite variation från machovampyrer också. Jag har ju tjatat om den nya Bond-låten, och den gav mig en impuls att återuppliva gamla White Stripes-minnen. Jag brukar aldrig gilla att se på inbandade live-spelningar, men det är nu en gång bara så att inget slår The White Stripes live! Så jag lyssnar på We're going to be friends, Seven nation army, Icky thump och såklart My Doorbell, och jag tittar på nervösa intervjuer med Jack White (han är SÅ obekväm med att prata framför en kamera...), och jag är nog lite förälskad. Han är väl inte snygg i vanlig mening, men visa mig en mer karismatisk musiker! I love. Han lär ju inte dyka upp på någon nordisk scen anytime soon, men man kan ju alltid drömma...
Nog med drömmande, jag har en text att skriva. Men först dagens smygreklam: Hampabaserad läppomada. Jag hittade mitt stift i en obskyr liten butik i Amsterdam, men det finns lite överallt - Bodyshop har det garanterat. Trodde inte riktigt på det först, men det slår till och med mitt älskade blå Labello: Helt fantastiskt för läpparna torra som friska, funkar fint som läppglans, och är dessutom organiskt. Once again, I love.
Dåså, poesidags. Stor kram på er alla!
//Jazz
Jag får verkligen inget skolarbete gjort dessa dagar! Ärligt talat stör det mig inte särskilt mycket - jag försöker inte särskilt mycket heller. Jag utvecklar mina sociala färdigheter istället... Det vill säga, sitter på tretimmarsluncher med studiekompisarna, följt av cafebesök och avrundat med filmkväll. Som idag. Studierna går ändå i väldigt lugn takt nu, det blir betydligt värre på våren... Desto större orsak att njuta nu!
Sen jag sist skrev har jag, precis som jag gissade, genomgått en intensiv vampyrperiod. Den tog sig uttryck i blodröda (alternativt svarta) naglar, ett par säsonger av Angel, och ett par riktigt lyckade noveller. Börjar glida ut ur den nu igen, vilket främst märks på att min klädsel på morgonen numera oftare innefattar Oxford University-hoodie än svarta snörkängor... Japp, min modemedvetenhet har tagit jullov, och jag går omkring med håret i slarvig knut, sneakers på fötterna och allmänt tomboyinspirerade utstyrslar. Det är, framför allt, bekvämt.
Jag behövde lite variation från machovampyrer också. Jag har ju tjatat om den nya Bond-låten, och den gav mig en impuls att återuppliva gamla White Stripes-minnen. Jag brukar aldrig gilla att se på inbandade live-spelningar, men det är nu en gång bara så att inget slår The White Stripes live! Så jag lyssnar på We're going to be friends, Seven nation army, Icky thump och såklart My Doorbell, och jag tittar på nervösa intervjuer med Jack White (han är SÅ obekväm med att prata framför en kamera...), och jag är nog lite förälskad. Han är väl inte snygg i vanlig mening, men visa mig en mer karismatisk musiker! I love. Han lär ju inte dyka upp på någon nordisk scen anytime soon, men man kan ju alltid drömma...
Nog med drömmande, jag har en text att skriva. Men först dagens smygreklam: Hampabaserad läppomada. Jag hittade mitt stift i en obskyr liten butik i Amsterdam, men det finns lite överallt - Bodyshop har det garanterat. Trodde inte riktigt på det först, men det slår till och med mitt älskade blå Labello: Helt fantastiskt för läpparna torra som friska, funkar fint som läppglans, och är dessutom organiskt. Once again, I love.
Dåså, poesidags. Stor kram på er alla!
//Jazz
Comfort shopping och vinterstövlar
Denna vecka inleddes med värsta tänkbara nyheter. Jag reagerade med irrationell ilska och fysiskt obehag, gick mekaniskt omkring och kunde varken koncentrera mig på föreläsningar, koreografi eller skrivande. Gav mig själv en helledig dag igår för att tänka på annat - gick ut på stan och strövade hela torsdagen. Postade ett par brev, köpte ettpar vackra svartvita vykort, njöt av parfymerier och bokhandlar. Sex and the city-aktig julstämning i Studiestaden. Fantastiskt skönt.
Fick alltså mitt shoppingbehov tillfredsställt igår. Det kanaliserades i en mjuk rosa-brun, klassiskt mönstrad, urringad ylletröja och en alldeles fantastisk grå oversize t-shirt med en påfågel framtill. Ylletröjan är väldigt Saltkråkan, och kommer att vara fantastisk med mina teddyfodrade bruna vinterstövlar, och påfågel-t-skjortan var mera "jag" än något jag sett på väldigt länge.
Det jag fortfarande behöver är ett par nya vinterskor. Visst, jag har mina älskade teddystövlar, men de börjar ha sett bättre dagar... Tack och lov har DinSko i år det mest fantastiska sortiment jag någonsin sett hos dem - jag brukar aldrig hitta stövlar tillräckligt nedtonade och bohem-coola för min smak, men i år kommer jag att få såå svårt att välja! Det står mellan deras uppdaterad version av teddystövlarna, denna gång med höga nedvikbara fuskpälsskaft, eller också ett par av dendär typiska vintage-chica modellen. Lågklackade, förstås - kullerstensgator och högklackat är galet opraktiskt när man har bråttom (mitt normaltillstånd). Så, om jag får tråkigt i morgon blir det en skoshoppingtur. Behöver dessutom ta en tur till Bodyshop och inhandla reselyx, dvs. miniversioner av shampoo och bodybutter att ta med på Resan (om två veckor! Underbart!). Jag tror jag har bestämt mig - det blir Shea butter respektive Mango. Fantastiska dofter båda två.
Övriga ljuspunkter i veckan:
-Brorsans utökade instrumentsamling. Jag ska ta en sväng till Hemstan nästa helg och provspela hans nya Pearl. Har inte suttit framför ett hyfsat trumset sedan teaterskolan, och jag saknar det!
-Another way to die. Dvs. låten till den nya Bondfilmen. Jag älskar Jack White, jag älskar hur han låter tillsammans med Alicia Keys, och jag älskar, älskar den märkliga, aggressiva låten.
-Och naturligtvis, framför allt: USA's presidentval! Yes, you could... Underbart.
Ta hand om varandra!
xoxo//Jazz.
Fashion á la Jane Austen & vampyrer
Jag har akut shoppinglust. (Japp, mitt i natten före en söndag, perfekt timing Jazz!) Får avreagera mig lite här istället.
Orsaken är antagligen den nya inspiration jag fått från diverse håll nu; Efter att hela hösten ha kört en smått preppy-bohemisk stil längtar jag efter något, tja, romantiskt! Och då tänker jag varken på röda hjärtan eller rosaglittriga kjolar.
Jag har tittat på Pride and Prejudice, båda versionerna, i nån vecka nu, och har därmed plötsligt fått världens behov av att klä mig feminint. Det är ovanligt - vi pratar alltså om flickan vars uppfattning om festkläder är ett par snyggt slitna jeans, en bandtee och helst en cool hatt... Så något superflickigt, utmanande, glittrigt eller rosa lär ni som sagt aldrig få se mig i. Det är en helt annan sorts romantisk kvinnlighet jag har i tankarna. Tänk svarta spetsklänningar, mörkröda läppar, och tja, huggtänder...
Ska försöka förklara mig. Förra våren var jag totalt inne på filmer, det blev nästan en ny per dag, men denna höst är det tydligen TV-serier som gäller. Jag har hunnit ha en intensiv Top Model-period, en Beverly hills90210-period, en Gossip Girl-period (så klart) och nu är det alltså Pride and Prejudice som gäller. Därav det feminina, ljuva i min klädlängtan. (Min främsta klädinspiration kommer så gott som alltid från film och TV)
Nå, dessutom har jag en känsla av att jag innan julen kommer att glida in på temat vampyrer. Det tangerar mitt skolarbete kring magi, och inspireras förstås av hysterin kring filmen Twilight, ni vet, som snart kommer ut. Dessutom har jag sedan gymnasiet älskat Buffy, och framför allt Angel... Och jag anar att jag kommer att återvända till den världen nu i något skede.
Så det är min andra stora inspiration just nu: Goth lär jag aldrig bli, men att låna brorsans svarta nagellack och halsband med märkliga symboler är väl aldrig fel...?
Vampyrtemat inspirerar mig alltså till en slags eterisk, mörkt romantisk, feminin stil. Mörkröda naglar har jag kört med hela hösten, gammaldags snörade kängor är underbara, och klänning utanpå jeans har alltid varit en av mina absoluta favoritkombinationer. Är klänningen mörk funkar det fint till denhär stilen. Ska hålla det i minne under nästa veckas shoppingtur!
Oh well - nu ska jag titta färdigt på Stolthet och fördom (den äldre versionen, jag försöker ge den en chans) och sedan gå och lägga mig.
Ni har förresten ett ordentligt parfyminlägg att vänta inom en snar framtid. Jag är aldrig så doftfixerad som på hösten, och min kära Studiestad är verkligen en guldgruva för en parfymista! Jag har ju redan behandlat Bodyshop-dofter, men i ett kommande inlägg ska jag lista mina älsklingar och hatobjekt bland allt från Lancomes och Escadas till Marc Jacobs och Burberrys dofter.
Nattkram på er!
//Jazz
Passionsfrukt och salmiak: Dofterna i mitt liv
Tröstlöst väder idag.
Som sagt, regn i Studiestaden brukar inte vara outhärdligt, men denhär dagen går det till överdrift! Jag har mest lust att frammana en påse Polly ur tomma intet för att slippa gå utanför dörren - och när jag ändå håller på kunde jag frammana Sisterhood of the traveling pants 2 också, så vore kvällen räddad... Men jag har inte kommit så långt ännu, är fortfarande kvar på kaniner-ur-hattar-stadiet, så det lär dröja innan jag slipper obehaget att gå till affären i ösregn. (Jag skriver uppsats om modernt häxväsende just nu och såg dessutom om Harry Potter 5:an igår, därav alla nördiga halvmagiska referenser...)
Har tagit det lugnt med shoppingterapin nu nån vecka, mest pga. att all tid gått åt till tentpluggande. Men nu lär jag igen få farligt mycket tid över mellan skola, aerobics och bandövning... Och dessutom har jag återupptäckt Bodyshop, och planerar att inhandla diverse väldoft inför resan i slutet av November. Bodyshops olika dofter har en märklig förmåga att intensivt förknippas med olika perioder i mitt liv. Nästan lite för intensivt. Det gör återanvändning besvärlig: Jag måste helt enkelt söka mig vidare i sortimentet.
Under förra årets Novemberresa använde jag mango-dushgelen, den passade det tropiska klimatet perfekt och kommer alltid att ta mig tillbaka till fuktig regnskogsluft och trafikstockning på Pan-American Highway. Under föregående års Stockholmsvistelse missbrukade jag sheabutter-bodylotion; Följdaktligen doftar den teater. Under Danmarksresan med dess huvudlösa fester levde jag i ett moln av Tea Rose-parfymoljan. Kokosnötskrämen använde jag ihjäl under mitt första studieår. Detta resmål tror jag skulle matchas rätt bra av Brazilianötskrämen, även om jag är nästan mer sugen på Passionsfruktsvarianten. Är också lite nyfiken på att botanisera bland parfymoljorna igen... Det låter helt klart som om jag borde planera in ett Bodyshop-besök i morgon!
På tal om dofter... Paus för några rader av ohöljd, intensiv propaganda.
Nu under hösten har jag lojalt hållit mig till vad som för tillfället är världens mest fantastiska doft: Miss Elite.
Liten rosa flaska, som jag först avfärdade med en fnysning men som jag sedan fick hem ett prov på.
Sprayade pliktskyldigast på handleden, och glömde bort det.
Två minuter senare kunde jag inte för mitt liv förstå vad det var som doftade salmiak!
Miss Elite visade sig vara långt mer intressant än vad den fjortisaktiga utsidan ger vid handen. Den doftar hallon, anis och lakrits, och är lätt utan att vara fånig och tung utan att vara tantig. Den liknar faktiskt inte något jag någonsin doftat på förut, och jag är kär. Den matchar mig absolut perfekt i höst.
Dags att slita sig från dofternas underbara värld, och återvända till häxornas faschinerande dito. Jag borde faktiskt gå till affären en sväng, men...
Jag hoppas verkligen min älskade Axl Rose visste vad han talade om när han sjöng:
Nothing lasts forever / even cold November rain...
Puss och kram!//Jazz
Som sagt, regn i Studiestaden brukar inte vara outhärdligt, men denhär dagen går det till överdrift! Jag har mest lust att frammana en påse Polly ur tomma intet för att slippa gå utanför dörren - och när jag ändå håller på kunde jag frammana Sisterhood of the traveling pants 2 också, så vore kvällen räddad... Men jag har inte kommit så långt ännu, är fortfarande kvar på kaniner-ur-hattar-stadiet, så det lär dröja innan jag slipper obehaget att gå till affären i ösregn. (Jag skriver uppsats om modernt häxväsende just nu och såg dessutom om Harry Potter 5:an igår, därav alla nördiga halvmagiska referenser...)
Har tagit det lugnt med shoppingterapin nu nån vecka, mest pga. att all tid gått åt till tentpluggande. Men nu lär jag igen få farligt mycket tid över mellan skola, aerobics och bandövning... Och dessutom har jag återupptäckt Bodyshop, och planerar att inhandla diverse väldoft inför resan i slutet av November. Bodyshops olika dofter har en märklig förmåga att intensivt förknippas med olika perioder i mitt liv. Nästan lite för intensivt. Det gör återanvändning besvärlig: Jag måste helt enkelt söka mig vidare i sortimentet.
Under förra årets Novemberresa använde jag mango-dushgelen, den passade det tropiska klimatet perfekt och kommer alltid att ta mig tillbaka till fuktig regnskogsluft och trafikstockning på Pan-American Highway. Under föregående års Stockholmsvistelse missbrukade jag sheabutter-bodylotion; Följdaktligen doftar den teater. Under Danmarksresan med dess huvudlösa fester levde jag i ett moln av Tea Rose-parfymoljan. Kokosnötskrämen använde jag ihjäl under mitt första studieår. Detta resmål tror jag skulle matchas rätt bra av Brazilianötskrämen, även om jag är nästan mer sugen på Passionsfruktsvarianten. Är också lite nyfiken på att botanisera bland parfymoljorna igen... Det låter helt klart som om jag borde planera in ett Bodyshop-besök i morgon!
På tal om dofter... Paus för några rader av ohöljd, intensiv propaganda.
Nu under hösten har jag lojalt hållit mig till vad som för tillfället är världens mest fantastiska doft: Miss Elite.
Liten rosa flaska, som jag först avfärdade med en fnysning men som jag sedan fick hem ett prov på.
Sprayade pliktskyldigast på handleden, och glömde bort det.
Två minuter senare kunde jag inte för mitt liv förstå vad det var som doftade salmiak!
Miss Elite visade sig vara långt mer intressant än vad den fjortisaktiga utsidan ger vid handen. Den doftar hallon, anis och lakrits, och är lätt utan att vara fånig och tung utan att vara tantig. Den liknar faktiskt inte något jag någonsin doftat på förut, och jag är kär. Den matchar mig absolut perfekt i höst.
Dags att slita sig från dofternas underbara värld, och återvända till häxornas faschinerande dito. Jag borde faktiskt gå till affären en sväng, men...
Jag hoppas verkligen min älskade Axl Rose visste vad han talade om när han sjöng:
Nothing lasts forever / even cold November rain...
Puss och kram!//Jazz
High school drama och Prep school fashion
Milda makter, Studiestaden har varit drömskt vacker de senaste dagarna!
Lind- och lönnlöven virvlar runt i luften som i en Hollywoodfilm, och fullmånen har sett alldeles overklig ut där den långsamt stigit över kyrktornet på kvällarna och sjunkit ned igen bakom universitetet på morgnarna som en enorm snöboll... Och idag regnar det - i Hemstan skulle det innebära en trist, våt och allmänt obehaglig dag, men här betyder det bara att luften går lite lättare att andas, och att jag får gömma mig under mitt röda paraply när jag tar en pluggpaus och traskar iväg till handelshögskolans café, köper en kaffe och kollar upp morgondagens tentlokal.
De senaste veckorna har varit ovanligt dramatiska, på ett mindre bra, high-school-aktigt sätt. Jag har en märklig förmåga att bli indragen i vänners kärlekstrubbel och hamna i kläm, så jag borde inte vara förvånad... Men det kryper liksom in under skinnet på en, och får mig alltid illa till mods. Nu har jag dock haft en veckas time-out: Tränat, sysslat med församlingsgrejer och hängt med andra människor för att get my head straight. Och idag har jag tänkt isolera mig totalt och sitta med nosen i filosofiböckerna endast med paus för att se senaste Gossip Girl-avsnittet. Kommer dock inte att funka, insåg jag precis, eftersom jag gärna vill veta var tenten ska vara i morgon... Och fördelen med att bo på campus är förstås att sådant inte kräver särskilt stor ansträngning. Ett halvt kvarters promenad, närmare bestämt.
Igår blev det till min egen stora förvåning lite ex tempore-shopping mellan filosofi- och konstvetenskapsföreläsningen. Jag har hittills ignorerat GinaTricot som en sämre version av H&M, men gav det en chans i går, och kom ut med en underbar, mjuk och varm mörkgrön cardigan med emblem och guldknappar - väldigt mycket Gossip Girl möter Harry Potter, och perfekt att kura ihop sig och skriva tent i i morgon, med mörkröda naglar, rufsig hårknut och ingen make-up.
Veckans skönhets-vill-ha är den där lilla röda puderburken för håret: Dust It, från Osis. Har hört en massa bra om den, och medan jag kategoriskt vägrar moussé och spray kan jag livligt föreställa mig effekterna av ett volymgivande, mattande puder. Känner på mig att det kommer att bli min belöning när mina tre tenter är över.
Veckans stora fråga: Vill jag trassla till den aspekt av mitt liv som för tillfället är underbart okomplicerad genom att sticka söderut över en helg och träffa F? Är verkligen inte säker på det.
Dags att återgå till Platons idévärld, kram på er!
Lind- och lönnlöven virvlar runt i luften som i en Hollywoodfilm, och fullmånen har sett alldeles overklig ut där den långsamt stigit över kyrktornet på kvällarna och sjunkit ned igen bakom universitetet på morgnarna som en enorm snöboll... Och idag regnar det - i Hemstan skulle det innebära en trist, våt och allmänt obehaglig dag, men här betyder det bara att luften går lite lättare att andas, och att jag får gömma mig under mitt röda paraply när jag tar en pluggpaus och traskar iväg till handelshögskolans café, köper en kaffe och kollar upp morgondagens tentlokal.
De senaste veckorna har varit ovanligt dramatiska, på ett mindre bra, high-school-aktigt sätt. Jag har en märklig förmåga att bli indragen i vänners kärlekstrubbel och hamna i kläm, så jag borde inte vara förvånad... Men det kryper liksom in under skinnet på en, och får mig alltid illa till mods. Nu har jag dock haft en veckas time-out: Tränat, sysslat med församlingsgrejer och hängt med andra människor för att get my head straight. Och idag har jag tänkt isolera mig totalt och sitta med nosen i filosofiböckerna endast med paus för att se senaste Gossip Girl-avsnittet. Kommer dock inte att funka, insåg jag precis, eftersom jag gärna vill veta var tenten ska vara i morgon... Och fördelen med att bo på campus är förstås att sådant inte kräver särskilt stor ansträngning. Ett halvt kvarters promenad, närmare bestämt.
Igår blev det till min egen stora förvåning lite ex tempore-shopping mellan filosofi- och konstvetenskapsföreläsningen. Jag har hittills ignorerat GinaTricot som en sämre version av H&M, men gav det en chans i går, och kom ut med en underbar, mjuk och varm mörkgrön cardigan med emblem och guldknappar - väldigt mycket Gossip Girl möter Harry Potter, och perfekt att kura ihop sig och skriva tent i i morgon, med mörkröda naglar, rufsig hårknut och ingen make-up.
Veckans skönhets-vill-ha är den där lilla röda puderburken för håret: Dust It, från Osis. Har hört en massa bra om den, och medan jag kategoriskt vägrar moussé och spray kan jag livligt föreställa mig effekterna av ett volymgivande, mattande puder. Känner på mig att det kommer att bli min belöning när mina tre tenter är över.
Veckans stora fråga: Vill jag trassla till den aspekt av mitt liv som för tillfället är underbart okomplicerad genom att sticka söderut över en helg och träffa F? Är verkligen inte säker på det.
Dags att återgå till Platons idévärld, kram på er!
Ljudteknik(-er) och midnattspluggande
Min shoppingrunda idag blev kort men lyckad: Hittade vad som garanterat kommer att bli denna vinters älsklingsmössa. Fjolårets var havsblå och kom från Indiska, och i år blir det en underbart vinröd stickad beanie från HM. Vet inte vad det är, men jag vill bara ha vinrött i höst! Och plommonlila. Har klätt mig i blå och bruna toner så länge nu, och visst gillar jag det, men börjar ändå bli lite trött på det... Dessutom hittade jag en fenomenal stickad cape á la Blair Waldorf - vinröd den också! Kommer att bli fantastisk med en enkel svart polo under.
Traskade sedan hemåt i regnet. De höll på att rigga en enorm scen på torget, och jag fick en skymt av min favoritljudtekniker (ja, alla har väl en?!) från Hemstaden, som alltid är med när det sker något större i musikväg. Blev bekant med honom när vi roadade åt en kompis band för några år sen, och han är högt uppe på listan över de coolaste personer jag vet; Småbarnspappa med hästsvans och jordnära attityd, men med en smågalen sida som fick honom att klättra upp och hänga upp och ned i repen i taket till lokalen när vi riggade ned efter koncerten. Tänker av någon anledning alltid på det när jag ser honom... Vet inte vad det är, men ljudtekniker är nästan ännu attraktivare än gitarrister! Which is saying something.
Och nu sitter jag här, och försöker förgäves komma igenom en antropologiartikel för att kunna skriva ett vettigt sammandrag över den till morgondagens föreläsning. Inte alltför smart att spara det till midnatt, men vad gör man?
Tja, man tvättar bort dagens smink, smörjer in sig med Lumenes Natural code-moisturizer och Garniers caffeine roll-on under ögonen, sätter läsglasögonen på näsan (lila rayban-plastbågar, kommer aldrig att sluta älska dem!) och parkerar sig framför datorn. Sleep is overrated.
Kram på er alla!
Isolering och kramandets filosofi
Hallo Alle!
September marches on. Jag börjar komma in i studierna på allvar nu, och har haft några rätt bra dagar.
Gick i kyrkan i söndags, för första gången sen jag kom tillbaka studiestaden; Extra mysigt då en bekant från Hemstan, bara några år äldre än jag, råkade vara liturg idag. Kom hem, och började läsa på lite för ett arbete till arkeologin som jag ska skriva ikväll, men så kom Ginny förbi. Det blev te, scones och planering av utlandsstudier i några timmar. Mysigt.
Så kom en ny vecka igång - föreläsningar från åtta till fem, via biblioteket efter några kilo böcker på hemvägen, och sedan isolering i lägenheten resten av kvällen. Orsak: Det har spöregnat tre dagar i streck, och jag har haft mängder att göra.
Under sådana perioder saknar jag inte alls umgänge med vänner - det räcker bra med de intensiva diskussioner som uppstår på lektionerna, och alla nya bekantskaper i form av kurskamrater. (Och dessutom: Han-Som-Dansar är på min konstvetenskapskurs... ;)) Men så idag, när jag kom ut på gatan, kommer från ett håll Leyah och från ett annat Elise och Max! Och hjälp, vad jag blev glad över att se dem! Och då är det bara tre dagar sen... Men ändå! I studiestan blir ju dina vänner din familj.
Nåja, fick en runda kramar, förstås: Franskt sval och feminin av Leyah, glad och systerlig av Elise, och en stor, hård björnkram av Max. Ni vet, den sortens kramar som man bara får av pojkar som gillar en utan att ha några som helst baktankar med det. Jag är kramig som bara den, men inget fan av lätta små kindpuss-kramar; de förekommer helt enkelt inte där jag kommer ifrån. Där kramas man bara när man verkligen menar det, och då gör man det ordentligt. Här i Studiestaden har jag har fått vänja mig vid Leiahs och andras Upper Class-kindkyssande, och visst, det går an - men jag är uppväxt med brorsans brutalt hårda lyfta-upp-mig-från-marken-kramar, och saknar att själv få kramas hårt och "på riktigt". Så jag blir förstås glad för Max björnkram. Eftersom Max är Elises pojkvän är det dessutom totalt oladdat - han är en väldigt kramig person, och vi går jättebra ihop, men han är tokig i Elise och jag skulle aldrig någonsin kunna falla för honom. Riskfritt alltså, och det är i den situationen som kramarna blir bäst!
Lyssnar på LostPoets för tillfället. Ni har väl hört Rooftops? Om inte så youtuba den; Glad och tragisk rock, liksom... Och 4am Forever är ledsam och härlig.
Nu har jag chansen att komma i säng före midnatt en gång. Tror jag ska ta den.
Chüss!
September marches on. Jag börjar komma in i studierna på allvar nu, och har haft några rätt bra dagar.
Gick i kyrkan i söndags, för första gången sen jag kom tillbaka studiestaden; Extra mysigt då en bekant från Hemstan, bara några år äldre än jag, råkade vara liturg idag. Kom hem, och började läsa på lite för ett arbete till arkeologin som jag ska skriva ikväll, men så kom Ginny förbi. Det blev te, scones och planering av utlandsstudier i några timmar. Mysigt.
Så kom en ny vecka igång - föreläsningar från åtta till fem, via biblioteket efter några kilo böcker på hemvägen, och sedan isolering i lägenheten resten av kvällen. Orsak: Det har spöregnat tre dagar i streck, och jag har haft mängder att göra.
Under sådana perioder saknar jag inte alls umgänge med vänner - det räcker bra med de intensiva diskussioner som uppstår på lektionerna, och alla nya bekantskaper i form av kurskamrater. (Och dessutom: Han-Som-Dansar är på min konstvetenskapskurs... ;)) Men så idag, när jag kom ut på gatan, kommer från ett håll Leyah och från ett annat Elise och Max! Och hjälp, vad jag blev glad över att se dem! Och då är det bara tre dagar sen... Men ändå! I studiestan blir ju dina vänner din familj.
Nåja, fick en runda kramar, förstås: Franskt sval och feminin av Leyah, glad och systerlig av Elise, och en stor, hård björnkram av Max. Ni vet, den sortens kramar som man bara får av pojkar som gillar en utan att ha några som helst baktankar med det. Jag är kramig som bara den, men inget fan av lätta små kindpuss-kramar; de förekommer helt enkelt inte där jag kommer ifrån. Där kramas man bara när man verkligen menar det, och då gör man det ordentligt. Här i Studiestaden har jag har fått vänja mig vid Leiahs och andras Upper Class-kindkyssande, och visst, det går an - men jag är uppväxt med brorsans brutalt hårda lyfta-upp-mig-från-marken-kramar, och saknar att själv få kramas hårt och "på riktigt". Så jag blir förstås glad för Max björnkram. Eftersom Max är Elises pojkvän är det dessutom totalt oladdat - han är en väldigt kramig person, och vi går jättebra ihop, men han är tokig i Elise och jag skulle aldrig någonsin kunna falla för honom. Riskfritt alltså, och det är i den situationen som kramarna blir bäst!
Lyssnar på LostPoets för tillfället. Ni har väl hört Rooftops? Om inte så youtuba den; Glad och tragisk rock, liksom... Och 4am Forever är ledsam och härlig.
Nu har jag chansen att komma i säng före midnatt en gång. Tror jag ska ta den.
Chüss!
I-landsproblemet College Fashion
Morning på er!
Skumt. Jag vaknade nio idag. NIO. Jag vaknar aldrig någonsin före tio utan väckarklocka! Och särskilt inte när jag går och läger mig klockan två kvällen före. Nå, idag hände det, men vad har jag för glädje av det? Såhär är det: Jag skulle kunna stiga upp klockan sex, och ändå inte få något vettigt gjort före klockan tolv på dagen. Det är så jag funkar, helt enkelt: Jag klarar av att släpa mig till föreläsningar och mekaniskt anteckna vad som sägs där, men det är allt. Min egen kreativitet vaknar först efter lunch, och därmed jämnt. (Och når sin höjdpunkt kring midnatt, därav den sena kvällen i går - man måste ju passa på!!) Nå, nu tänkte jag försöka väcka den lite tidigare än så - ska jobba med ett antropologiarbete innan jag sticker till stan. Ska shoppa lite idag, har jag tänkt: Lila beanie från HM, och mineralpuder från Lumene. Samt ska försöka hitta en ny favoritdoft för hösten! (Återkommer med ett utförligare parfyminlägg senare, eftersom det råkar vara en av mina verkliga gilty pleasures.)
Dagens modefunderingar handlar om universitetsmode. Surfade lite på en av favoritbloggarna, CollegeFashion.net, igår, och hittade ett inlägg om användningen av Sweatpants på föreläsningar. Rätt vanligt i Amerika där merparten av studerandena ju bor på campusområdet - men inte lika vanligt här. Skribenten var väldigt emot velour och sweatshirts i föreläsningssalar, men jag vet inte riktigt vad jag tycker.
På mitt universitet varierar modet mellan de olika fakulteterna så mycket att du för det mesta genast kan avläsa på studerandens klädstil om han eller hon studerar datateknik, franska, ekonomi eller etnologi. På min fakultet finns i huvudsak två moderiktningar: Bohem med stora scarves och vida linnebyxor, eller sextiotalschic med marimekkotryck, cardigans och nätta platta ankelboots. Jag trivs själv rätt bra med att balansera mellan dessa - lutar dock betydligt mer åt bohemlooken - men visst vore det skönt att vissa dagar komma i hemmaklädsel: Mjuka sammetsbyxor och stor, rutig mansskjorta.
Den enda period under vilken jag konstant burit "hemmakläder" i skolan var under slutproven i gymnasiet, dvs. studentskrivningarna. När du ska sitta i sex timmar i sträck och få ur dig allt du någonsin lärt dig om historia vill du INTE göra det i jeans. Så resonerade vi allihop. Jag körde till skolan i min älskade mörkblå sammetsmysdräkt, ni vet, dendär typiska sköna juicy-modellen, och lånade brorsans stora mjuka bruna hoodie att ha över axlarna för välbehövlig tröst och värme. Min extremt modemedvetna väninna, som redan då ansåg att högklackat var de enda acceptabla skorna, kom osminkad, i ljusgrå tights och klarröd collegetröja. Sköna kläder, helt enkelt, som låter dig krypa ihop i skräddarställning på stolen när du ska lösa en särskilt omöjlig andragradsfunktion.
Under min tid på teaterskolan var dresscoden förstås också rätt laid back - tänk Fame, men mindre extremt. Stora säckiga adidasbyxor, enkel kaxig t-skjorta och tight hoodie med dragkedja var mina standardkläder, eftersom det var det mest praktiska - och gick fortast att klä av och på sig mellan jazzbaletten och komikerlektionerna. Efter att ha levt i det såpass länge var det rätt skönt att komma till Universitetet och få användning för cardigans, stuprörsjeans och mascara igen...
Dåså - antropologidags.
xoxo, Jazz.
