...or are we dancer?
Har unnat mig en otroligt härlig fredag idag: Lång, lugn shoppingrunda, och gitarrspel nästan hela kvällen. Såååå skönt. Jag struntade både i dansen och i kören idag - brukar aldrig göra det, så jag kunde inte uppbåda särskilt dåligt samvete för det. Jag traskade alltså iväg till stan för att om möjligt hitta en t-skjorta på Gina Tricot; Jag älskar deras tryck. Mina shoppingplaner brukar aldrig hålla, men idag hittade jag faktiskt precis vad jag sökte - två härligt quirky t-shirts, en vit och en grå, med tidningsomslag tryckta framtill. I love.
Sen blev det skönhetsshopping: Ögonkräm från mitt favoritmärke Lumene (Långt bättre än Nivea - undvik, undvik! - och långt billigare än Clarins, vilket jag garanterat skulle välja om jag var en aning rikare...) och ett nytt läppbalsam, min favoritprodukt någonsin. Detta blev ett från Blistex - inte mitt favoritmärke annars, men man kan väl göra undantag.
På tal om just skönhetsshopping - jag hittade denhär listan på flera bloggar därute, och eftersom jag som bekant älskar listor kopierade jag den. Här är min variant:
Skönhetsshoppinglista:
Mitt nästa inköp ska bli:
Bodybutter i Papaya från the Bodyshop. Mmm.
Jag kan inte vara utan:
Ett bra läppbalsam, helst Labello. Jag KAN verkligen inte vara utan det.
Jag vill väldigt gärna ha:
Åh, en ordentlig flaska av min älskade Flowerbomb-doft! Helst genast!
Jag skulle aldrig använda:
Kajal, solpuder eller glittrigt nagellack. Not for me.
Jag funderar på att börja använda:
Ljuspenna. Tror jag satsar på Lumenes, då Touche Eclat inte riktigt är i min prisklass...
Jag skulle använda, om jag hade råd:
Krämer från Clinique och Clarins, tveklöst.
Jag håller alltid ögonen öppna efter:
Ett snyggt mörkt nagellack i lila/brunt/rött. Kan aldrig få för många.
Jag vet att det är totalt onödigt, men...
Jag skulle gärna vilja ha O.P.I:s hypade Parlez-vous Opi. Ni vet, det där märkliga ljuslila nagellacket som alla talar om...
Dagens låt:
Human, med The Killers. Jag älskar deras märkliga texter, och låten är såå härlig - den ger mig rysningar. Youtuba den!
Xoxo//Jazz
Studievardag, Lush och McFly
Jag är absolut slut idag! Att läsa hindi kl. åtta på morgonen är i och för sig ett bra sätt att komma igång med dagen, men samma kvällar ska jag dansa mellan åtta och tio - inget vidare. Och ett effektivt sätt att nå hittills okända höjder av trötthet dagen efteråt - för att komma hem från streetdance kl. elva på kvällen och hoppa rakt i säng funkar åtminstone inte för mig. Alltså har jag gått omkring yr, dimmig och med dunkande huvudvärk idag, men på något underligt sätt ändå fått saker gjorda: Kollat upp ännu mer om utbytesstudier (det lutar kraftigt åt Lund, någon som har erfarenhet?), stipendier etc, och suttit av en arkeologiföreläsning av bara farten.
Eftermiddagarna har följt ett visst mönster sedan jag kom tillbaka från jullovet:
Jag kommer hem efter lunch, slår på datorn och jobbar lite, och när Rania är klar med italienskan kommer hon över. I något skede dyker David också upp - jag får väl skylla mig själv då jag är den enda av oss som faktiskt bor på campus! Sen sitter vi och pratar hela eftermiddagarna, tills kvällens program kommer emot: dansträningar, ämnesföreningen och andra extracurriculars. Så kommer jag hem närmare tolv, dushar och ramlar i säng efter att hastigt ha skrivit hindiläxan. Måste nog omprioritera lite märker jag, annars kommer både arkeologin och litteraturvetenskapen att bli lidande med tiden.
Nå, i stressiga tider som dessa hänfaller jag alltför lätt åt drömmar om skönhetsshopping... Idag har jag varvat ned med att göra en inköpslista med Lush-produkter som jag tänker ta med mig när vi om några helger hoppar på tåget till Huvudstaden. Badbomber ska jag handla inför sommaren - English countryside och the Happy Pill, och dendär underbara bubbelbiten Ma Bar. Och lite tvål: Milky bar åtminstone. Sen är jag lite nyfiken på American cream-hårbalsamet, efter att Happy Hippy gjort ett så otroligt jobb som hårshampoo för mig. En lugnande emotibomb, alltså en badbomb för dushen, tänker jag också få med mig hem. Mmm... Älskar Lush.
Bakgrundsmusiken dessa dagar har bestått av något så märkligt som den nya generationen av pojkband från England... Tänk Busted, Rooster och V (Ta och youtuba Blood, Sweat and Tears, riktigt härlig r'n'b-pop!), men framför allt McFly! Transylvania har väl de flesta hört vid dethär laget, det var den som fick mig intresserad då den är så udda och quirky - men annars låter deras musik rätt mycket som Beach Boys, minus falsetten. Trallvänligt, tröstande och fulla med de typiska Hyllningarna Till Kvinnan:
"Cause obviously/she's out of my league/.../and I know I'll never will be good enough for her..."
Ibland nehöver man höra sånt. Jag kunde aldrig tycka om nittiotalets pojkband, men dethär köper jag - roligare, smartare och mindre sliskigt. Jag har särskilt fastnat för Obviously, That Girl och Too close for comfort - en självförtroendehöjare, en rolig sextiotalsinfluerad och en riktigt fin ballad.
Dags att återvända till sextiotalsfeminism-analysen!
xoxo//Jazz
Eftermiddagarna har följt ett visst mönster sedan jag kom tillbaka från jullovet:
Jag kommer hem efter lunch, slår på datorn och jobbar lite, och när Rania är klar med italienskan kommer hon över. I något skede dyker David också upp - jag får väl skylla mig själv då jag är den enda av oss som faktiskt bor på campus! Sen sitter vi och pratar hela eftermiddagarna, tills kvällens program kommer emot: dansträningar, ämnesföreningen och andra extracurriculars. Så kommer jag hem närmare tolv, dushar och ramlar i säng efter att hastigt ha skrivit hindiläxan. Måste nog omprioritera lite märker jag, annars kommer både arkeologin och litteraturvetenskapen att bli lidande med tiden.
Nå, i stressiga tider som dessa hänfaller jag alltför lätt åt drömmar om skönhetsshopping... Idag har jag varvat ned med att göra en inköpslista med Lush-produkter som jag tänker ta med mig när vi om några helger hoppar på tåget till Huvudstaden. Badbomber ska jag handla inför sommaren - English countryside och the Happy Pill, och dendär underbara bubbelbiten Ma Bar. Och lite tvål: Milky bar åtminstone. Sen är jag lite nyfiken på American cream-hårbalsamet, efter att Happy Hippy gjort ett så otroligt jobb som hårshampoo för mig. En lugnande emotibomb, alltså en badbomb för dushen, tänker jag också få med mig hem. Mmm... Älskar Lush.
Bakgrundsmusiken dessa dagar har bestått av något så märkligt som den nya generationen av pojkband från England... Tänk Busted, Rooster och V (Ta och youtuba Blood, Sweat and Tears, riktigt härlig r'n'b-pop!), men framför allt McFly! Transylvania har väl de flesta hört vid dethär laget, det var den som fick mig intresserad då den är så udda och quirky - men annars låter deras musik rätt mycket som Beach Boys, minus falsetten. Trallvänligt, tröstande och fulla med de typiska Hyllningarna Till Kvinnan:
"Cause obviously/she's out of my league/.../and I know I'll never will be good enough for her..."
Ibland nehöver man höra sånt. Jag kunde aldrig tycka om nittiotalets pojkband, men dethär köper jag - roligare, smartare och mindre sliskigt. Jag har särskilt fastnat för Obviously, That Girl och Too close for comfort - en självförtroendehöjare, en rolig sextiotalsinfluerad och en riktigt fin ballad.
Dags att återvända till sextiotalsfeminism-analysen!
xoxo//Jazz
Cheerleaders, ljusrosa och lejongult
Sitter och arbetar lite oegagerat på min text om feminism och religion, och blir distraherad av högstadiefoton som en gammal klasskompis laddat upp på Ansiktsboken. Kul att se bilder från lyckade hemmafester och fåniga skolevenemang etc, men samtidigt är jag så lättad över att aldrig på allvar ha deltagit i detdär allra mest klichéiga högstadielivet: Drickandet på torget på helgerna, pojkvänsdramat, och cheerleadingen...
Det förundrar mig att jag fortfarande orkar störa mig på det, men det hjälps inte - hejarklacksledare kommer för alltid att vara föremål för mitt oreflekterade, instinktiva förakt. Det kan ha något att göra med att jag hängde med teatermänniskor hela högstadiet, ifall vi ska köra med traditionell, amerikansk High School-uppdelning...
Hur som helst är jag mycket stolt över att aldrig någonsin ha stått på en läktare och skrikit nonsens iklädd för kort kjol. Och jag håller fullständigt med den enda vettiga repliken i Bring It On:
"Cheerleaders are dancers... Who have gone retarded."
Okej, rant over.
Den senaste veckans doftshopping resulterade i Doves nya fenomenala ljusrosa sammetsbodylotion. Jag absolut älskar den. Och jag chockerar mig själv med att falla för rosa allt mer, jag som alltid avskytt denna tjejfärg! Idag stod jag till och med och övervägde Göt2b:s superflickiga hårspray, bara för att det doftar såå gott och för att flaskan är så sött gul-rosa... Jag måste skärpa mig, jag använder ju inte ens hårspray!
Alltså, dofterna i mitt liv för tillfället:
-Herbal essences fantastiska ljusrosa balsam. Bättre än svindyra salongsprodukter, jag lovar - och doften är fantastisk.
-Doves ljusrosa bodylotion, som sagt. Söt och mjuk.
-Viktor & Rolfs Flowerbomb, min favoritparfym sedan tre år tilllbaka. Har aldrig orkat med en parfym sålänge som denna ljusrosa handgranatsformade flaska - den är jag, helt enkelt. Doftar varmt, rökigt och sött utan att vara tung. Som kashmere i doftform.
Veckans andra shoppinghöjdpunkt kan betraktas som en viktig rite de passage i min övergång från flicka till kvinna - nämligen det obligatoriska fyndandet av en märkesväska på second hand.
Jag, som egentligen avskyr allt vad Second hand heter, följde motvilligt med Ginny till hennes favoritloppis. Där träffade jag en väldigt trevlig, oanvänd lejongul o.i.s-väska... Ginny blev så förtjust att hon erbjöd sig att köpa den till mig som en åtta månader för tidig födelsedagspresent, och fick den för det våldsamma priset på 3 euro. (Dvs. 30 kronor) Jag blev glad...
Dags att återvända till arbetet!
Puss//Jazz
Ny årstid, ny klädstil... Och Twilight
Helgens citat: "Alltså, man kan inte somna med sådanhär puls..."
Av det kan ni sluta er till att jag har haft en intressant helg. Det har jag.
Anyway, gott nytt 2009! Jag har världens bästa känslor inför dethär året, det känns helt underbart med en nystart!
Fashionwise vill jag börja året med trasiga jeans, långa coola t-shirts och snygga, skrynkliga, rutiga skjortor. Grunge-igt, bekvämt och vårigt! Twilight blev sedd under jullovet och den är klart godkänd, men min vampyrfeber har lugnat sig en aning och med den min lust efter mörk romantik och gotik avmattats.
I ärlighetens namn har jag redan vårkänslor, och det ska manifesteras i mina kläder! Mina klädvanor går nämligen enligt årstiderna, märker jag:
-Höst och jultid får mig alltid att vilja klä mig romantiskt och kvinnligt: Klänningar, cardigans och färger som grått, puderråsa och vinrött. Mörkröda naglar.
-Vårvinter och vårmånader däremot lockar fram tomboyen i mig; Då blir det vida jeans, beanies (årets är underbart grönblå), stora hoodies och knallgröna sneakers. Vinterns elegans är puts väck, och det trivs jag med. Istället sätter jag hörlurarna på huvudet, stänger ute omvärlden i bästa hiphopstil och lyssnar på Petter och Foo Fighters. Mycket blått, mycket grunge. Jag har dock en känsla av att jag inte kommer att kunna sluta med mina mörka naglar ännu.
-Sommaren är en helt annan historia: Då inspireras jag av allt från mitt sommarjobb och Änglagård till rockfestivaler och Beverly Hills 90210. Det blir tunna lösa batiktoppar, rutiga skjortor, vida linnebyxor, scarfar på huvudet á la Woodstock och slitna microjeansshorts. (Minikjolar får ni aldrig någonsin se på mig!) Jordfärger med bränd orange och ljusrosa som kontrast. Ballerinor och Keds eller barfota, aldrig sandaler.
Till sist ska jag erkänna en sak rörande Twilight. Nej, jag är inte kär i Edward Cullen (eller i Robert Pattinson, för den delen) och jag blev inte så inspirerad av vampyrerna som jag hade väntat mig (även om de var underbart gestaltade!). Istället blev jag inspirerad av den jag tyckte allra minst om i filmen: Bella.
Jag gillade inte Bellas kortärmad-över-långärmad-kombinationer, lite för lågstadieaktigt för mig - men jag älskade hennes armband, och hennes färgskala, svart och mörklila. Har faktiskt inte tänkt på att dessa färger går att kombinera med tomboy-stil! Har en känsla av att jag kommer att plocka in lite mörklila nyanser i min garderob i vår.
Nu är det godnatt-dags: Jag har tidig morgon med hindi-lektion i morgon. So Sayonara!
xoxo//Jazz
Av det kan ni sluta er till att jag har haft en intressant helg. Det har jag.
Anyway, gott nytt 2009! Jag har världens bästa känslor inför dethär året, det känns helt underbart med en nystart!
Fashionwise vill jag börja året med trasiga jeans, långa coola t-shirts och snygga, skrynkliga, rutiga skjortor. Grunge-igt, bekvämt och vårigt! Twilight blev sedd under jullovet och den är klart godkänd, men min vampyrfeber har lugnat sig en aning och med den min lust efter mörk romantik och gotik avmattats.
I ärlighetens namn har jag redan vårkänslor, och det ska manifesteras i mina kläder! Mina klädvanor går nämligen enligt årstiderna, märker jag:
-Höst och jultid får mig alltid att vilja klä mig romantiskt och kvinnligt: Klänningar, cardigans och färger som grått, puderråsa och vinrött. Mörkröda naglar.
-Vårvinter och vårmånader däremot lockar fram tomboyen i mig; Då blir det vida jeans, beanies (årets är underbart grönblå), stora hoodies och knallgröna sneakers. Vinterns elegans är puts väck, och det trivs jag med. Istället sätter jag hörlurarna på huvudet, stänger ute omvärlden i bästa hiphopstil och lyssnar på Petter och Foo Fighters. Mycket blått, mycket grunge. Jag har dock en känsla av att jag inte kommer att kunna sluta med mina mörka naglar ännu.
-Sommaren är en helt annan historia: Då inspireras jag av allt från mitt sommarjobb och Änglagård till rockfestivaler och Beverly Hills 90210. Det blir tunna lösa batiktoppar, rutiga skjortor, vida linnebyxor, scarfar på huvudet á la Woodstock och slitna microjeansshorts. (Minikjolar får ni aldrig någonsin se på mig!) Jordfärger med bränd orange och ljusrosa som kontrast. Ballerinor och Keds eller barfota, aldrig sandaler.
Till sist ska jag erkänna en sak rörande Twilight. Nej, jag är inte kär i Edward Cullen (eller i Robert Pattinson, för den delen) och jag blev inte så inspirerad av vampyrerna som jag hade väntat mig (även om de var underbart gestaltade!). Istället blev jag inspirerad av den jag tyckte allra minst om i filmen: Bella.
Jag gillade inte Bellas kortärmad-över-långärmad-kombinationer, lite för lågstadieaktigt för mig - men jag älskade hennes armband, och hennes färgskala, svart och mörklila. Har faktiskt inte tänkt på att dessa färger går att kombinera med tomboy-stil! Har en känsla av att jag kommer att plocka in lite mörklila nyanser i min garderob i vår.
Nu är det godnatt-dags: Jag har tidig morgon med hindi-lektion i morgon. So Sayonara!
xoxo//Jazz