Sorgevalser och lyckojazz
Shalom!
I hundra år har jag tänkt börja blogga på allvar.
Alltså, inte som i min lilla lunarblogg, där jag kåserar om min vardag för de tio av mina vänner som regelbundet läser den.
Och inte som i min egen dagbok, där det där riktigt hemliga och farliga får krypa fram.
Utan... tja, sådär spontant.
Fundera kring mina kraftiga dragkingtendenser,
varför jag är en sådan töntmagnet,
var gränsen går mellan egocentrisk och självutplånande,
varför man inte ska vaxa sig överallt,
den tvivelaktiga sanningen i filmer som "When Harry met Sally",
vådan av politisk korrekthet,
skönheten hos kvinnobröst,
och geek-chica, mystiskt attraktiva föreläsare.
Och allt möjligt annat.
Skriva ner alla mina mest random funderingar, och få vara säker på att ingen jag känner läser det.
Men snälla, kommentera!! Även om det bara blir "jaha"!!
Sorgevals. Det är dedär härligt vemodiga, finska melodierna, som kan gå i moll och ändå vara upplyftande. Och lyckojazz... det är jag. 21 år. Universitetsstuderande. Och allt möjligt annat.
Puss!/Jazz
Kommentarer
Trackback
