Up town girl vs. småstadsmode
Shalom!
Sitter här hemma och jobbar, är inne på absolut sista dagarna för terminen nu. Har precis unnat mig en paus från psykologiska teorier, och surfat lite Gossip Girl-mode för inspiration. Grejen är den, att detta är min sista chans före sommaren att bära något lite mer speciellt än jeans och t-shirt... I denhär stan kan man lugnt komma undan med enorma solglasögon, långkjol från Indiska och lejonbrun läderjacka, eller hatt, oversized handväska och empire-miniklänning, men i Hemstan... Tja, nej. Inte en chans.
Vilket alltså innebär att jag verkligen måste passa på: Jag blev nämligen föremål för välgörenhet i går. Min kära Q, som är uppväxt i storstan och följdaktligen har lite annat klädkonto än jag, kände sig givmild, och min väskkollektion (två hemsydda tygväskor och en sliten gammal läderväska) väckte hennes medlidande... Så jag förärades en av hennes gamla Lous Vuitton. Problemet är bara att jag ska tillbringa en sommar i småstädernas småstad, och bara tanken på att gå omkring med en LV-väska där får mig att vilja sjunka genom jorden! Konstig attityd kanske, men jag vet vad jag tycker om vänner som klär upp sig löjligt mycket för att gå till snabbköpet... Löjligt var nyckelordet. Och det är inte alls min stil heller, när jag är hemma vill säga. Här i Studiestaden är det en helt annan sak, där var och varannan går omkring i Gucci och D&G sorglöst matchat med slitna jeans och HM-toppar oavsett vart dom ska. Då är det bara kul att ta ut svängarna lite.
Carpe diem, alltså. Ska gå in en sväng till stan nu. Det blåser idag, vilket innebär plommonlila trenchcoat, knähöga platta grå mockastövlar á la Serena, och, tja, kanske det får bli LV-väskan...:) Hade jag varit hemma nu hade det däremot blivit gröna sneakers, vida jeans och brun manchesterjacka. Och grön tygväska. En viss skillnad.
Sitter här hemma och jobbar, är inne på absolut sista dagarna för terminen nu. Har precis unnat mig en paus från psykologiska teorier, och surfat lite Gossip Girl-mode för inspiration. Grejen är den, att detta är min sista chans före sommaren att bära något lite mer speciellt än jeans och t-shirt... I denhär stan kan man lugnt komma undan med enorma solglasögon, långkjol från Indiska och lejonbrun läderjacka, eller hatt, oversized handväska och empire-miniklänning, men i Hemstan... Tja, nej. Inte en chans.
Vilket alltså innebär att jag verkligen måste passa på: Jag blev nämligen föremål för välgörenhet i går. Min kära Q, som är uppväxt i storstan och följdaktligen har lite annat klädkonto än jag, kände sig givmild, och min väskkollektion (två hemsydda tygväskor och en sliten gammal läderväska) väckte hennes medlidande... Så jag förärades en av hennes gamla Lous Vuitton. Problemet är bara att jag ska tillbringa en sommar i småstädernas småstad, och bara tanken på att gå omkring med en LV-väska där får mig att vilja sjunka genom jorden! Konstig attityd kanske, men jag vet vad jag tycker om vänner som klär upp sig löjligt mycket för att gå till snabbköpet... Löjligt var nyckelordet. Och det är inte alls min stil heller, när jag är hemma vill säga. Här i Studiestaden är det en helt annan sak, där var och varannan går omkring i Gucci och D&G sorglöst matchat med slitna jeans och HM-toppar oavsett vart dom ska. Då är det bara kul att ta ut svängarna lite.
Carpe diem, alltså. Ska gå in en sväng till stan nu. Det blåser idag, vilket innebär plommonlila trenchcoat, knähöga platta grå mockastövlar á la Serena, och, tja, kanske det får bli LV-väskan...:) Hade jag varit hemma nu hade det däremot blivit gröna sneakers, vida jeans och brun manchesterjacka. Och grön tygväska. En viss skillnad.
Kommentarer
Trackback
