Up town girl vs. småstadsmode
Sitter här hemma och jobbar, är inne på absolut sista dagarna för terminen nu. Har precis unnat mig en paus från psykologiska teorier, och surfat lite Gossip Girl-mode för inspiration. Grejen är den, att detta är min sista chans före sommaren att bära något lite mer speciellt än jeans och t-shirt... I denhär stan kan man lugnt komma undan med enorma solglasögon, långkjol från Indiska och lejonbrun läderjacka, eller hatt, oversized handväska och empire-miniklänning, men i Hemstan... Tja, nej. Inte en chans.
Vilket alltså innebär att jag verkligen måste passa på: Jag blev nämligen föremål för välgörenhet i går. Min kära Q, som är uppväxt i storstan och följdaktligen har lite annat klädkonto än jag, kände sig givmild, och min väskkollektion (två hemsydda tygväskor och en sliten gammal läderväska) väckte hennes medlidande... Så jag förärades en av hennes gamla Lous Vuitton. Problemet är bara att jag ska tillbringa en sommar i småstädernas småstad, och bara tanken på att gå omkring med en LV-väska där får mig att vilja sjunka genom jorden! Konstig attityd kanske, men jag vet vad jag tycker om vänner som klär upp sig löjligt mycket för att gå till snabbköpet... Löjligt var nyckelordet. Och det är inte alls min stil heller, när jag är hemma vill säga. Här i Studiestaden är det en helt annan sak, där var och varannan går omkring i Gucci och D&G sorglöst matchat med slitna jeans och HM-toppar oavsett vart dom ska. Då är det bara kul att ta ut svängarna lite.
Carpe diem, alltså. Ska gå in en sväng till stan nu. Det blåser idag, vilket innebär plommonlila trenchcoat, knähöga platta grå mockastövlar á la Serena, och, tja, kanske det får bli LV-väskan...:) Hade jag varit hemma nu hade det däremot blivit gröna sneakers, vida jeans och brun manchesterjacka. Och grön tygväska. En viss skillnad.
And here's to you, mrs. Robinson...
Hallå alla, det var en stund sen!
Jag tog nämligen ledigt från mitt liv en vecka, och stack norrut för att agera sminkös och chaufför åt brorsan & co inför musikalpremiären. Sanslöst roliga dagar. Musikalen blev en succé som väntat, och att lära två 17-åringa killar använda kajal är minst sagt underhållande! Brorsan och hans kompis spelar i samma band, och är sådär lagom musikerkaxiga till vardags - men nu var de dock alltför premiärskraja för att orka med det. Så scenvana syrran fick rycka in med lite flummande om nyttan med rampfeber. Tack och lov för populärpsykologi!;) Efter showen lät det betydligt annorlunda; då ville de mest krama allt och alla... Sötnosar.
Ett par föreställningar hann jag gå på innan det var dags att återvända söderut. Vanligtvis brukar jag ha svårt att sitta i publiken - jag blir bara kritisk och vill upp på scenen själv - men nu var jag bara superstolt över alla ungarna som jag ju sett växa upp som klasskompisar till brorsan. Sjukt duktiga.
Men nu är jag alltså tillbaka i Studiestaden. Sitter här nyduschad, och doftar som någotslags gräddig efterrätt... Mitt hårbalsam är XZ's choklad&vanilj, och duschkrämen är dendär Palmolive milk&honey, och båda doftar ljuvligt! Balsamet köpte jag verkligen enbart för doftens skull, men det är överraskande bra. Innan jag sticker norrut för sommaren ska jag passa på att besöka Lyxbutiken och inhandla det viktigaste inför sommaren: Gradual tanning cream för ansiktet, och mineralpuder, båda från mitt älsklingsmärke Lumene. (Tja, vissa har inte riktigt råd med Clinique...) Det gick liksom upp för mig att om jag ska bli redhead i sommar kommer jag att se ännu blekare ut än vad jag redan gör... Och pudret jag använder nu, från Maybelline, (köpt i misstag, hade L'oreal tidigare) är tyvärr inte värt särskilt mycket. Har aldrig varit något fan av puder överhuvudtaget, men det är ändå rätt praktiskt för panna och näsa. Där hade vi dagens skönhetsfunderingar.
Kom alltså tillbaka till Studiestaden i måndags, för två sista veckor av tentplugg och skrivande. Hittills har jag dock mest träffat vänner - det blir ju så, ni vet, när det plötsligt går upp för alla att man inte kommer att ses på tre månader! Är lite för fullbokad för mitt eget bästa nu; Vet inte riktigt när jag ska hitta tid för läsning av 300 sidor vetenskapsfilosofi före fredag. Hm. Men jag vill ju hinna se mina vänner, och ibland får man bara prioritera... Har hängt en hel del med Eri och Ginny från streetdancen de senaste veckorna, och dit gick också gårdagen. Ett av samtalsämnena på tapeten var huruvida det är en bra idé att falla för sin kompis' bror. Jag funderar mera på hur smart det är att falla för sin brors kompis. Nix, jag faller inte för 17-åringar, någon gräns får man väl ha, men en 19-åring...? Skulle inte fundera på det annars, men jag har aldrig varit med om maken till kemi... Det blir en intressant sommar.
xoxo//Jazz
Skönhet, våryra och syskonkärlek
Namaste!
Planen för idag var egentligen att äta med Nika och sedan gå in till stan - jag har en del jag måste handla till morsdag och annat, plus att jag hade tänkt mig en ordentlig shoppingrunda. Det var nämligen väldigt länge sen jag var i stan bara för att shoppa - jag hinner alltid bara in en sväng i förbifarten påväg till kören eller någon annanstans. Nå, idag skulle jag ha haft tid, men så insåg jag att jag, tro det eller ej, inte alls var på klädhumör. Istället blev det en långpromenad, och shoppingen begränsades till matinköp. Men jag ska nog ta en shoppingdag ännu denhär veckan: Vill till HM och Gina Tricot, behöver en ny cardigan att ha ovanpå söta linnen nu innan sommaren. Lindex har haft alldeles ljuvliga tunikor hela våren, ska nog titta in där också... Och på Zara. Inte riktigt i min prisklass,men igår fick jag veta att det vankas en ordentlig fest i sommar. Pinsamt nog gick min första tanke till garderoben... Men det är förklarligt, eftersom jag mycket väl vet vilka kretsar festföremålet umgås i - och tro mig, man vill se så bra ut som möjligt... (Ledtråd: Musiker!!!) Jag fick visioner av en lite vardagligare klänning, mörkt orientaliskt mönstrad, med v-ringning och vid kjol. Det skulle jag trivas i, med metallic-ballerinor till.
Sen är jag sugen på ett mörkt brunrosa läppstift. Jag är fortfarande bitter över att de slutat tillverka dendär härliga, gammalrosa Blistex-läppglansen - färgen var så perfekt. Och vanliga läppstift är så dyra. Och billighetsmärken är snabbaste vägen till spruckna, nariga läppar... Det är ju så: Ögonskugga och rouge kan man köpa billigt, det är ändå ingen skillnad - men mascara och läpprodukter måste det vara kvalitet på. Nå, jag har inte handlat smink på länge - en bra nattkräm måste jag också ha. Och hårbalsamet är slut - tror jag ska prova det där nya, röda från Gliss, som ska skydda håret. Gliss rekommenderas förresten varmt! Att köpa dyra frissashampoon har jag aldrig brytt mig om, inte när det finns såpass bra produkter i vanliga livsmedelsaffärer. Det var dagens smygreklam. Enjoy!:)
Helt otroligt vilken vår det här har varit! Eller, vilken vårtermin, ska jag kanske säga. Jag har aldrig haft såhär mycket att göra förr, varken såhär mycket studier eller såhär mycket program på fritiden. Men trots det har jag sällan varit såhär icke-stressad! Fattar verkligen inte vad det är - det är som om jag flyter ovanpå på något vis, som om jag inte på allvar berörs av min vanliga tentpanik och deadline-ångest, utan bara... trivs. Njuter. Lever. Jag vet verkligen inte när jag sist har mått såhär bra.
Hittade förresten igår äntligen en sida att se Gossip Girl på. Vilken lycka!:) Jo, lite kul är det faktiskt. Lika bra som the O.C är det väl inte, men man kan se på det enbart för modets skull - kläderna i den serien är verkligen otroliga. (Tror jag har tjatat om det tidigare...) En annan sak jag älskade med avsnittet jag såg i går (Desperately seeking Serena) var scenerna med nyblivna styvsyskonen Chuck och Serena. Deras förflutna har innehållit allt från fyllesex till backstabbing, men nu fanns där plötsligt en fantastiskt söt syskonkemi - Serena råkar i klistret, och ringer Chuck, och han ställer upp utan vidare. Plötsligt är sarkasmerna utbytta mot sårbarhet och förtrolighet; det är fråga om en rejäl attitydförändring från båda hållen. Helt klart de raraste scenerna hittills i serien. Syskonrelationer i TV-serier brukar annars vara rätt klumpigt gjorda tycker jag, och jag är supersvag för vettiga bror-och-syster-scener, säkert eftersom jag känner igen mig i det.
Nu är det dags för lite skolarbete igen, tror jag.
Stor kram på er alla!
Dagens låt: Imogene Heaps Hide and Seek. Kräver ett par genomlyssningar innan man fastnar för den, men sen är man verkligen fast... Lika udda som bra.
Guldlock goes Rödluvan
Jag har haft en härlig vecka sen sist. Stor fest i min prickiga femtiotalsklänning, yr vecka pga. valborg, besök av barndomskompis ända från Hemstan (hon reste fem timmar bara för att få träffa mig, aww...;)) och tillsist uppträdande med kören och rockkoncert. Dessutom har jag lyckats vara riktigt duktig och lämna in två historiearbeten! Stolt! Hihi...
Tja, om festen finns inte mycket att säga - traditionell finare universitetsfest, men samtidigt rätt informell för att vara en sådan. Vi är ju inte alltför många på mitt ämne, och det var rätt mycket alla-känner-alla-stämning. Sen blev det klassisk avslappnad efterfest i beckmörkt universitet (lamporna släcktes automatiskt vid ett, och ingen kunde hitta någon strömbrytare) med akustisk gitarr och "gamla" minnen. Mysigt. Vandrade hem i gryningen klockan fem genom dimmig vacker Studiestad.
Sen blev det valborg! Stooor studenthögtid... Förra året tyckte jag allt kändes överdrivet, liksom, men i år hade jag betydligt roligare. Hade delvis annat sällskap nu, vilket hjälpte. Det mesta hänger ju faktiskt inte på var man är och vad man gör, utan på vem man gör det med. Och i år valde jag uppenbarligen rätt - dagen blev full av random incidenter och möten med gamla och nya vänner, och avslutades med intima samtal och gungande i en lekpark framemot morgonnatten. Mysigt det också, och härligt flickigt och oskyldigt på något vis som kontrast till galenskaperna all annanstans i stan. I bland behöver man det också.
I helgen var det dags för sista körgrejen för våren, det gick helt okej och var framför allt roligt. Vet ni, det går inte att komma ifrån - manliga universitetsstuderanden är tröttsamt lika ibland. Då är det hemskt skönt att träffa killarna i kören, och inse att det nog finns hopp i alla fall... Det slår aldrig fel - jag har alltid sanslöst roligt med dem. Det skiljer ju något år mellan oss, men det hakar ingen upp sig på, och de är helt otroliga: Galna, flirtiga H, smarta, rara A, roliga K som är super att slänga käft med och så T, som verkligen är bäst. Uni-killar, däremot, verkar antingen vara högtravande snobbar, festande players, pluggfokuserade tråkmånsar (och det kommer från mig!!) eller, tja, upptagna. Och alltid inställda på antingen-eller-läge: Potentiell sängpartner, eller inget alls. Vänskapsstadiet tappades bort någonstans, verkar det som. Ok, det finns såklart undantag, men hittills har dom varit förvånansvärt få...
Dagens dödssynd då? Fortfarande fåfänga - Jag filosoferar över hårtoning. Har ingen lust att göra något drastiskt så länge jag är kvar i Studiestaden, men i Juni blir det nog rött. Ordentligt rött alltså, ingen av de där fula mellannyanserna som skiftar i brunt eller lila. Visst älskar jag fortfarande min naturliga hårfärg, men jag har varit blond hela livet, och har lust att ta en paus bara för att se hur omgivningen (och jag själv...) reagerar. Att kunna använda andra färger i kläder och smink lockar också lite - det går ju bara inte att använda kajal som blond och blåögd, det blir en look jag inte alls gillar... Oh well.
Lite hårrelaterade förändringar har redan skett i år: Efter ett helt liv i lugg har jag för första gången i mitt liv låtit den växa ut. Innerst inne vet jag att jag passar mycket bättre i lugg - det var närmast en upprorisk förändring för förändringens egen skull. Och, för att jag vill ha en sommar med bakåtstruket lättskött hår - lugg är ju fruktansvärt jobbigt på somrarna. Men vänta bara - i höst ska jag klippa en bred, tjock, härlig lugg igen.
Det roliga är att jag nu ser väldigt androgyn ut, eftersom mitt hår i princip kunde tillhöra en pojke: Mittbenat, ljusblont, rakt och med utväxta slarviga nivåer kring ansiktet. Osminkad ser jag väldigt mycket ut som min manliga kusin, och som min pappa när han var ung... Det är rätt häftigt, faktiskt - jag gillar det, och vill jag ha det "kvinnligare" sover jag med det i knut; På morgonen har jag världens volym och rufsiga lockar. Hur jag än har det är det lagom bohemiskt och kräver ingen styling (ve och fasa), men det vore kul att slippa blond-stämpeln för en tid... Så rött ska det bli, om några veckor.
Nu ska jag röra ihop kokosbollar och belöna min flitighet (har varit i skolan mellan tio och fyra idag, mycket ovanligt!) med att se på DVD:n med rikssvensk ungdomsnostalgi som min körkompis överraskade mig med. Lovely.
Ha det så bra allihop!
