Lyckojazz

Min shoppingrunda idag blev kort men lyckad: Hittade vad som garanterat kommer att bli denna vinters älsklingsmössa. Fjolårets var havsblå och kom från Indiska, och i år blir det en underbart vinröd stickad beanie från HM. Vet inte vad det är, men jag vill bara ha vinrött i höst! Och plommonlila. Har klätt mig i blå och bruna toner så länge nu, och visst gillar jag det, men börjar ändå bli lite trött på det... Dessutom hittade jag en fenomenal stickad cape á la Blair Waldorf - vinröd den också! Kommer att bli fantastisk med en enkel svart polo under.

Traskade sedan hemåt i regnet. De höll på att rigga en enorm scen på torget, och jag fick en skymt av min favoritljudtekniker (ja, alla har väl en?!) från Hemstaden, som alltid är med när det sker något större i musikväg. Blev bekant med honom när vi roadade åt en kompis band för några år sen, och han är högt uppe på listan över de coolaste personer jag vet; Småbarnspappa med hästsvans och jordnära attityd, men med en smågalen sida som fick honom att klättra upp och hänga upp och ned i repen i taket till lokalen när vi riggade ned efter koncerten. Tänker av någon anledning alltid på det när jag ser honom... Vet inte vad det är, men ljudtekniker är nästan ännu attraktivare än gitarrister! Which is saying something.

Och nu sitter jag här, och försöker förgäves komma igenom en antropologiartikel för att kunna skriva ett vettigt sammandrag över den till morgondagens föreläsning. Inte alltför smart att spara det till midnatt, men vad gör man?
Tja, man tvättar bort dagens smink, smörjer in sig med Lumenes Natural code-moisturizer och Garniers caffeine roll-on under ögonen, sätter läsglasögonen på näsan (lila rayban-plastbågar, kommer aldrig att sluta älska dem!) och parkerar sig framför datorn. Sleep is overrated.

Kram på er alla!

Hallo Alle!

September marches on. Jag börjar komma in i studierna på allvar nu, och har haft några rätt bra dagar.
Gick i kyrkan i söndags,  för första gången sen jag kom tillbaka studiestaden; Extra mysigt då en bekant från Hemstan, bara några år äldre än jag, råkade vara liturg idag. Kom hem, och började läsa på lite för ett arbete till arkeologin som jag ska skriva ikväll, men så kom Ginny förbi. Det blev te, scones och planering av utlandsstudier i några timmar. Mysigt. 

Så kom en ny vecka igång - föreläsningar från åtta till fem, via biblioteket efter några kilo böcker på hemvägen, och sedan isolering i lägenheten resten av kvällen. Orsak: Det har spöregnat tre dagar i streck, och jag har haft mängder att göra.
Under sådana perioder saknar jag inte alls umgänge med vänner - det räcker bra med de intensiva diskussioner som uppstår på lektionerna, och alla nya bekantskaper i form av kurskamrater. (Och dessutom: Han-Som-Dansar är på min konstvetenskapskurs... ;)) Men så idag, när jag kom ut på gatan, kommer från ett håll Leyah och från ett annat Elise och Max! Och hjälp, vad jag blev glad över att se dem! Och då är det bara tre dagar sen... Men ändå! I studiestan blir ju dina vänner din familj.

Nåja, fick en runda kramar, förstås: Franskt sval och feminin av Leyah, glad och systerlig av Elise, och en stor, hård björnkram av Max. Ni vet, den sortens kramar som man bara får av pojkar som gillar en utan att ha några som helst baktankar med det. Jag är kramig som bara den, men inget fan av lätta små kindpuss-kramar; de förekommer helt enkelt inte där jag kommer ifrån. Där kramas man bara när man verkligen menar det, och då gör man det ordentligt. Här i Studiestaden har jag har fått vänja mig vid Leiahs och andras Upper Class-kindkyssande, och visst, det går an - men jag är uppväxt med brorsans brutalt hårda lyfta-upp-mig-från-marken-kramar, och saknar att själv få kramas hårt och "på riktigt". Så jag blir förstås glad för Max björnkram. Eftersom Max är Elises pojkvän är det dessutom totalt oladdat - han är en väldigt kramig person, och vi går jättebra ihop, men han är tokig i Elise och jag skulle aldrig någonsin kunna falla för honom. Riskfritt alltså, och det är i den situationen som kramarna blir bäst!

Lyssnar på LostPoets för tillfället. Ni har väl hört Rooftops? Om inte så youtuba den; Glad och tragisk rock, liksom... Och 4am Forever är ledsam och härlig.

Nu har jag chansen att komma i säng före midnatt en gång. Tror jag ska ta den.
Chüss!

Morning på er!

Skumt. Jag vaknade nio idag. NIO. Jag vaknar aldrig någonsin före tio utan väckarklocka! Och särskilt inte när jag går och läger mig klockan två kvällen före. Nå, idag hände det, men vad har jag för glädje av det? Såhär är det: Jag skulle kunna stiga upp klockan sex, och ändå inte få något vettigt gjort före klockan tolv på dagen. Det är så jag funkar, helt enkelt: Jag klarar av att släpa mig till föreläsningar och mekaniskt anteckna vad som sägs där, men det är allt. Min egen kreativitet vaknar först efter lunch, och därmed jämnt. (Och når sin höjdpunkt kring midnatt, därav den sena kvällen i går - man måste ju passa på!!) Nå, nu tänkte jag försöka väcka den lite tidigare än så - ska jobba med ett antropologiarbete innan jag sticker till stan. Ska shoppa lite idag, har jag tänkt: Lila beanie från HM, och mineralpuder från Lumene. Samt ska försöka hitta en ny favoritdoft för hösten! (Återkommer med ett utförligare parfyminlägg senare, eftersom det råkar vara en av mina verkliga gilty pleasures.)

Dagens modefunderingar handlar om universitetsmode. Surfade lite på en av favoritbloggarna, CollegeFashion.net, igår, och hittade ett inlägg om användningen av Sweatpants på föreläsningar. Rätt vanligt i Amerika där merparten av studerandena ju bor på campusområdet - men inte lika vanligt här. Skribenten var väldigt emot velour och sweatshirts i föreläsningssalar, men jag vet inte riktigt vad jag tycker.

På mitt universitet varierar modet mellan de olika fakulteterna så mycket att du för det mesta genast kan avläsa på studerandens klädstil om han eller hon studerar datateknik, franska, ekonomi eller etnologi. På min fakultet finns i huvudsak två moderiktningar: Bohem med stora scarves och vida linnebyxor, eller sextiotalschic med marimekkotryck, cardigans och nätta platta ankelboots. Jag trivs själv rätt bra med att balansera mellan dessa - lutar dock betydligt mer åt bohemlooken - men visst vore det skönt att vissa dagar komma i hemmaklädsel: Mjuka sammetsbyxor och stor, rutig mansskjorta.

Den enda period under vilken jag konstant burit "hemmakläder" i skolan var under slutproven i gymnasiet, dvs. studentskrivningarna. När du ska sitta i sex timmar i sträck och få ur dig allt du någonsin lärt dig om historia vill du INTE göra det i jeans. Så resonerade vi allihop. Jag körde till skolan i min älskade mörkblå sammetsmysdräkt, ni vet, dendär typiska sköna juicy-modellen, och lånade brorsans stora mjuka bruna hoodie att ha över axlarna för välbehövlig tröst och värme. Min extremt modemedvetna väninna, som redan då ansåg att högklackat var de enda acceptabla skorna, kom osminkad, i ljusgrå tights och klarröd collegetröja. Sköna kläder, helt enkelt, som låter dig krypa ihop i skräddarställning på stolen när du ska lösa en särskilt omöjlig andragradsfunktion.

Under min tid på teaterskolan var dresscoden förstås också rätt laid back - tänk Fame, men mindre extremt. Stora säckiga adidasbyxor, enkel kaxig t-skjorta och tight hoodie med dragkedja var mina standardkläder, eftersom det var det mest praktiska  - och gick fortast att klä av och på sig mellan jazzbaletten och komikerlektionerna. Efter att ha levt i det såpass länge var det rätt skönt att komma till Universitetet och få användning för cardigans, stuprörsjeans och mascara igen...

Dåså - antropologidags. 
xoxo, Jazz.

Hallå allihopa!
Ny årstid, ny månad, nytt skolår, och nytt blogginlägg!;) Jag lever i princip utan internet på somrarna uppe i Hemstaden. Men nu är jag alltså tillbaka i Storstan, i min kära Studiestad, och ska förstås börja blogga igen mellan skolarbeten (Blir en hel del skrivande i år, me like!) och annat.

Bitterljuvt att lämna hemstan var det förstås. De sista dagarna gav mig Lilla Huset på Prärien-känslor: Den sista arbetsdagen som servitris på det lokala mysiga lunchcaféet, den sista kvällspromenaden med sommarflörten, den sista utekvällen med barndomsvännerna under hemstadens höstfest, det sista besöket i församlingen där prästen önskade mig välsignelse och välgång, de sista tagen med räfsan i trädgården och de sista svartvinbären plockade och saftade... Verkligt helylle. Sen är det dags att packa min klarröda resväska och slänga gitarren på ryggen. Och innan jag vet ordet av står jag på perrongen i min regniga, pulserande studiestad och hejdar en taxi för att ta mig till campus i skymningen.

Och nu, en vecka senare, är jag inne i det igen. De första dagarna är ju alltid lätt kaotiska och består mest av spring mellan registreringskontor och proffesorer, snabbshopping för att fylla ett tomt kylskåp efter att lägenheten stått tom i tre månader, och ännu mera spring för att söka upp föreläsningssalar och kurstider. Men så springer du ihop med gamla vänner, lunchar med favoritstudiekompisarna och kommer ihåg att börja andas igen. Och sen börjar kurserna. Och där är jag nu, ungefär.

Efter en sommar på landet börjar min shoppinglust väckas igen - studiestaden brukar ha den inverkan på mig på höstarna. Främst skönhetsshopping, då, även om jag längtar efter nya jeans och något batikfärgat. Har återupptäckt läppglansens möjligheter efter en paus sedan, typ, högstadiet - och nu vill jag hitta en icke-sticky i tubformat. Är inget fan av Juicy tubes, och Rimmels gulliga tuber smakar sött (INTE positivt!), och Maybellines glittriga färger är inte i min smak. Hittils har jag faktiskt inte hittat något som slår mitt Norge-inköpta Lypsyl-glans, "Kiss-in-a-tube". Doftar ljuvligt, kladdar inte, men är tyvärr helt ofärgat. Kunde vara kul med en svag fuchsiaton. Glitter är dock bannlyst, förstås. 
Nytt transparent mineralpuder behöver jag också, Lumenes är oslagbart. Och världens bästa i sminkväg: Blotting paper från Wet'n Wild. Konstigt att inte flera märken har denna produkt! 
Vad gäller mascara är jag i valet och kvalet: Jag är allvarligt sugen på att testa Maybellines klassiska grön-rosa Great Lash, men en googling ger vid handen en massa supernegativa reviews. Så hm.

Dåså - dags att städa. Visserligen har jag bara varit här en vecka, men jag lovar, det behövs redan - och dessutom sov vi ju här en sväng i somras när jag och K var på festival en helg. Och då var det verkligen inte tal om att städa, eller ta av sig skorna, eller andra onödigheter  - jag lagade äggröra när vi kom hem på nätterna, och i gengäld diskade han på morgnarna, men där tog hushållssysslorna slut. Så nu ska jag ta fram min trofasta röda damsugare och let it work its magic...

A tout a l'heure!

xoxo//Jazz