Back in black! (svartprickigt, i alla fall...)

 Shalom!

Det stod mellan att ta bort hela bloggfunderingen, eller helt enkelt att börja använda den på allvar. Efter endel funderande har jag kommit till att jag ska ge det en chans till. Skriver gör jag ju konstant ändå, så varför inte, liksom?

Sist jag skrev var det höst, jag hade just påbörjat mitt sophomore year, och var på väg till Guatemala (av alla ställen...). Sedan dess har jag hunnit uppleva det härliga, varma, fattiga katolska landet, och planerar nu för fullt nästa studieresa. Den kommer att gå till Englands mytomspunna New Age-centrum Glastonbury, där vi ska uppleva Stonehenge och göra en tur i London för att titta på sikhtempel och, förhoppningsvis, också några riktiga turistattraktioner... Dessutom har jag flyttat iväg från Stora Studentghettot till ett äkta Dormatory ett stenkast från Universitetet - har nu utsikt över Ån och Domkyrkan, tio minuters promenad in till torget, och trivs som bara den. Jag vill ju ändå inte bo privat - vill förstås få vara ifred, men jag älskar att bo med andra studeranden. Även om vi inte umgås (Efter fyra månader har jag knappt lärt mig hur mina grannar ser ut!) så har man automatiskt saker gemensamt - jag behöver aldrig vara orolig för att störa någon om jag spelar musik lite högt en kväll, och när jag kommer hem klockan fem på lördagsnatten kan jag vara säker på att i trappan träffa en korridorgranne som också haft en lång, kul kväll. Sånt är trevligt.

För närvarande skriver jag hela dagarna - har bara en föreläsning i veckan, men i gengäld fyra läskurser, vilket innebär att jag ska producera ca. 60 sidor text innan Juni, om allt ifrån historiematerialism och religionssociologiska metoder, till indianernas kosmologi och Sigmund Freuds syn på religion. Tack och lov är det intressanta saker, men det tar tid!

Nu har jag dock haft en tredagars paus från allt vad studier heter - vi stack nämligen iväg till Åland med kören över helgen. Det blev sanslöst roligt! Karaoke och parfymprovning på sverigebåten, inkvartering i en vacker träkyrka, vår första alldeles egna koncert och lekar, bus och sjungande halva natten innan vi medverkade i gudstjänsten följande morgon. Eftersom alla som var med på resan var mellan 17 och 27 år gamla var det ju inte alltför seriöst alltsammans... Alltsedan mitt teaterår har jag saknat yrandet och lekandet vi höll på med då, så nu var det härligt att få falla tillbaka i gamla mönster!:) Och det gjorde förstås underverk för sammanhållningen i kören.

Jo, det här känns okej - så bloggen får stå kvar. Och jag återkommer.
Bisous!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0