Studievardag, Lush och McFly

Jag är absolut slut idag! Att läsa hindi kl. åtta på morgonen är i och för sig ett bra sätt att komma igång med dagen, men samma kvällar ska jag dansa mellan åtta och tio - inget vidare. Och ett effektivt sätt att nå hittills okända höjder av trötthet dagen efteråt - för att komma hem från streetdance kl. elva på kvällen och hoppa rakt i säng funkar åtminstone inte för mig. Alltså har jag gått omkring yr, dimmig och med dunkande huvudvärk idag, men på något underligt sätt ändå fått saker gjorda: Kollat upp ännu mer om utbytesstudier (det lutar kraftigt åt Lund, någon som har erfarenhet?), stipendier etc, och suttit av en arkeologiföreläsning av bara farten.

Eftermiddagarna har följt ett visst mönster sedan jag kom tillbaka från jullovet:
Jag kommer hem efter lunch, slår på datorn och jobbar lite, och när Rania är klar med italienskan kommer hon över. I något skede dyker David också upp - jag får väl skylla mig själv då jag är den enda av oss som faktiskt bor på campus! Sen sitter vi och pratar hela eftermiddagarna, tills kvällens program kommer emot: dansträningar, ämnesföreningen och andra extracurriculars. Så kommer jag hem närmare tolv, dushar och ramlar i säng efter att hastigt ha skrivit hindiläxan. Måste nog omprioritera lite märker jag, annars kommer både arkeologin och litteraturvetenskapen att bli lidande med tiden.

Nå, i stressiga tider som dessa hänfaller jag alltför lätt åt drömmar om skönhetsshopping... Idag har jag varvat ned med att göra en inköpslista med Lush-produkter som jag tänker ta med mig när vi om några helger hoppar på tåget till Huvudstaden. Badbomber ska jag handla inför sommaren - English countryside och the Happy Pill, och dendär underbara bubbelbiten Ma Bar. Och lite tvål: Milky bar åtminstone. Sen är jag lite nyfiken på American cream-hårbalsamet, efter att Happy Hippy gjort ett så otroligt jobb som hårshampoo för mig. En lugnande emotibomb, alltså en badbomb för dushen, tänker jag också få med mig hem. Mmm... Älskar Lush.

Bakgrundsmusiken dessa dagar har bestått av något så märkligt som den nya generationen av pojkband från England... Tänk Busted, Rooster och V (Ta och youtuba Blood, Sweat and Tears, riktigt härlig r'n'b-pop!), men framför allt McFly! Transylvania har väl de flesta hört vid dethär laget, det var den som fick mig intresserad då den är så udda och quirky - men annars låter deras musik rätt mycket som Beach Boys, minus falsetten. Trallvänligt, tröstande och fulla med de typiska Hyllningarna Till Kvinnan:
"Cause obviously/she's out of my league/.../and I know I'll never will be good enough for her..."
Ibland nehöver man höra sånt. Jag kunde aldrig tycka om nittiotalets pojkband, men dethär köper jag - roligare, smartare och mindre sliskigt. Jag har särskilt fastnat för Obviously, That Girl och Too close for comfort - en självförtroendehöjare, en rolig sextiotalsinfluerad och en riktigt fin ballad.

Dags att återvända till sextiotalsfeminism-analysen!
xoxo//Jazz

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0