Lyckojazz

Lite dimmig i huvudet har jag varit idag, minst sagt. Natten till måndagen blir alltid väldigt kort, då jag är utvilad efter helgen och aldrig har lust att lägga mig, men måste upp klockan sex för hindilektion på måndag morgon... Och denna gång blev det tre timmars sömn för mig. Att stiga upp var inget problem, men lägg åtta timmar av föreläsningar på det och det börjar kännas lite!

Jag kom hem kring fyra och insåg att jag var alldeles för yr, rastlös och ofokuserad för att få några studier gjorda. Beslöt istället att sticka till gymmet, vilket var en riktigt bra ide - dansa skulle jag aldrig ha kunnat, men att mekaniskt följa en aerobicsinstruktör och lyfta lite tunga saker var precis lagom hjärndött för mig idag.

Nu sitter jag i havsgrön sammetsmysdress, drömmer om choklad och ska strax se färdigt Twilight. Jag brydde mig inte i böckerna, och jag inser inte riktigt Robert Pattinsons skönhet - men det är något särskilt med den där filmen. Det vackra fotot, de blågröngrå färgerna och en stämning som man verkligen dras in i... Dessutom är omgivningarna spökligt lika Hemstaden. 

Jag märkte att jag har en klar favoritscen, en som jag insåg storheten i redan på bio: Baseballscenen. Det låter hur tråkigt som helst, men ni som sett Twilight förstår vad jag menar. Den är så vacker, märkligt sexig, och intensiv tack vare Muses Supermassive Black Hole.
Twilight passar verkligen extra bra att se nu, när Studiestaden är lika regnig och olycksbådande dyster som omgivningarna i filmen. Man borde göra en dans av hela Twilight, egentligen. Kunde bli nästa koreografiprojekt, ifall jag kan få Patrik övertygad...

Nu - tillbaka till filmen. Dedär underbara nomadvampyrerna har försvunnit in i skogen igen, och Carlyle är beskyddande 
och orolig och allmänt manlig, och jag gillar Bella mer och mer...
Ha en skön kväll ni också!

xoxo//Jazz