Lyckojazz

Hallå allihopa!
Ny årstid, ny månad, nytt skolår, och nytt blogginlägg!;) Jag lever i princip utan internet på somrarna uppe i Hemstaden. Men nu är jag alltså tillbaka i Storstan, i min kära Studiestad, och ska förstås börja blogga igen mellan skolarbeten (Blir en hel del skrivande i år, me like!) och annat.

Bitterljuvt att lämna hemstan var det förstås. De sista dagarna gav mig Lilla Huset på Prärien-känslor: Den sista arbetsdagen som servitris på det lokala mysiga lunchcaféet, den sista kvällspromenaden med sommarflörten, den sista utekvällen med barndomsvännerna under hemstadens höstfest, det sista besöket i församlingen där prästen önskade mig välsignelse och välgång, de sista tagen med räfsan i trädgården och de sista svartvinbären plockade och saftade... Verkligt helylle. Sen är det dags att packa min klarröda resväska och slänga gitarren på ryggen. Och innan jag vet ordet av står jag på perrongen i min regniga, pulserande studiestad och hejdar en taxi för att ta mig till campus i skymningen.

Och nu, en vecka senare, är jag inne i det igen. De första dagarna är ju alltid lätt kaotiska och består mest av spring mellan registreringskontor och proffesorer, snabbshopping för att fylla ett tomt kylskåp efter att lägenheten stått tom i tre månader, och ännu mera spring för att söka upp föreläsningssalar och kurstider. Men så springer du ihop med gamla vänner, lunchar med favoritstudiekompisarna och kommer ihåg att börja andas igen. Och sen börjar kurserna. Och där är jag nu, ungefär.

Efter en sommar på landet börjar min shoppinglust väckas igen - studiestaden brukar ha den inverkan på mig på höstarna. Främst skönhetsshopping, då, även om jag längtar efter nya jeans och något batikfärgat. Har återupptäckt läppglansens möjligheter efter en paus sedan, typ, högstadiet - och nu vill jag hitta en icke-sticky i tubformat. Är inget fan av Juicy tubes, och Rimmels gulliga tuber smakar sött (INTE positivt!), och Maybellines glittriga färger är inte i min smak. Hittils har jag faktiskt inte hittat något som slår mitt Norge-inköpta Lypsyl-glans, "Kiss-in-a-tube". Doftar ljuvligt, kladdar inte, men är tyvärr helt ofärgat. Kunde vara kul med en svag fuchsiaton. Glitter är dock bannlyst, förstås. 
Nytt transparent mineralpuder behöver jag också, Lumenes är oslagbart. Och världens bästa i sminkväg: Blotting paper från Wet'n Wild. Konstigt att inte flera märken har denna produkt! 
Vad gäller mascara är jag i valet och kvalet: Jag är allvarligt sugen på att testa Maybellines klassiska grön-rosa Great Lash, men en googling ger vid handen en massa supernegativa reviews. Så hm.

Dåså - dags att städa. Visserligen har jag bara varit här en vecka, men jag lovar, det behövs redan - och dessutom sov vi ju här en sväng i somras när jag och K var på festival en helg. Och då var det verkligen inte tal om att städa, eller ta av sig skorna, eller andra onödigheter  - jag lagade äggröra när vi kom hem på nätterna, och i gengäld diskade han på morgnarna, men där tog hushållssysslorna slut. Så nu ska jag ta fram min trofasta röda damsugare och let it work its magic...

A tout a l'heure!

xoxo//Jazz

Shalom!

Sitter här hemma och jobbar, är inne på absolut sista dagarna för terminen nu. Har precis unnat mig en paus från psykologiska teorier, och surfat lite Gossip Girl-mode för inspiration. Grejen är den, att detta är min sista chans före sommaren att bära något lite mer speciellt än jeans och t-shirt... I denhär stan kan man lugnt komma undan med enorma solglasögon, långkjol från Indiska och lejonbrun läderjacka, eller hatt, oversized handväska och empire-miniklänning, men i Hemstan... Tja, nej. Inte en chans.

Vilket alltså innebär att jag verkligen måste passa på: Jag blev nämligen föremål för välgörenhet i går. Min kära Q, som är uppväxt i storstan och följdaktligen har lite annat klädkonto än jag, kände sig givmild, och min väskkollektion (två hemsydda tygväskor och en sliten gammal läderväska) väckte hennes medlidande... Så jag förärades en av hennes gamla Lous Vuitton. Problemet är bara att jag ska tillbringa en sommar i småstädernas småstad, och bara tanken på att gå omkring med en LV-väska där får mig att vilja sjunka genom jorden! Konstig attityd kanske, men jag vet vad jag tycker om vänner som klär upp sig löjligt mycket för att gå till snabbköpet... Löjligt var nyckelordet. Och det är inte alls min stil heller, när jag är hemma vill säga. Här i Studiestaden är det en helt annan sak, där var och varannan går omkring i Gucci och D&G sorglöst matchat med slitna jeans och HM-toppar oavsett vart dom ska. Då är det bara kul att ta ut svängarna lite.

Carpe diem, alltså. Ska gå in en sväng till stan nu. Det blåser idag, vilket innebär plommonlila trenchcoat, knähöga platta grå mockastövlar á la Serena, och, tja, kanske det får bli LV-väskan...:) Hade jag varit hemma nu hade det däremot blivit gröna sneakers, vida jeans och brun manchesterjacka. Och grön tygväska. En viss skillnad.

Namaste!

Planen för idag var egentligen att äta med Nika och sedan gå in till stan - jag har en del jag måste handla till morsdag och annat, plus att jag hade tänkt mig en ordentlig shoppingrunda. Det var nämligen väldigt länge sen jag var i stan bara för att shoppa - jag hinner alltid bara in en sväng i förbifarten påväg till kören eller någon annanstans. Nå, idag skulle jag ha haft tid, men så insåg jag att jag, tro det eller ej, inte alls var på klädhumör. Istället blev det en långpromenad, och shoppingen begränsades till matinköp. Men jag ska nog ta en shoppingdag ännu denhär veckan: Vill till HM och Gina Tricot, behöver en ny cardigan att ha ovanpå söta linnen nu innan sommaren. Lindex har haft alldeles ljuvliga tunikor hela våren, ska nog titta in där också... Och på Zara. Inte riktigt i min prisklass,men igår fick jag veta att det vankas en ordentlig fest i sommar. Pinsamt nog gick min första tanke till garderoben... Men det är förklarligt, eftersom jag mycket väl vet vilka kretsar festföremålet umgås i - och tro mig, man vill se så bra ut som möjligt... (Ledtråd: Musiker!!!) Jag fick visioner av en lite vardagligare klänning, mörkt orientaliskt mönstrad, med v-ringning och vid kjol. Det skulle jag trivas i, med metallic-ballerinor till.

Sen är jag sugen på ett mörkt brunrosa läppstift. Jag är fortfarande bitter över att de slutat tillverka dendär härliga, gammalrosa Blistex-läppglansen - färgen var så perfekt. Och vanliga läppstift är så dyra. Och billighetsmärken är snabbaste vägen till spruckna, nariga läppar... Det är ju så: Ögonskugga och rouge kan man köpa billigt, det är ändå ingen skillnad - men mascara och läpprodukter måste det vara kvalitet på. Nå, jag har inte handlat smink på länge - en bra nattkräm måste jag också ha. Och hårbalsamet är slut - tror jag ska prova det där nya, röda från Gliss, som ska skydda håret. Gliss rekommenderas förresten varmt! Att köpa dyra frissashampoon har jag aldrig brytt mig om, inte när det finns såpass bra produkter i vanliga livsmedelsaffärer. Det var dagens smygreklam. Enjoy!:)

Helt otroligt vilken vår det här har varit! Eller, vilken vårtermin, ska jag kanske säga. Jag har aldrig haft såhär mycket att göra förr, varken såhär mycket studier eller såhär mycket program på fritiden. Men trots det har jag sällan varit såhär icke-stressad! Fattar verkligen inte vad det är - det är som om jag flyter ovanpå på något vis, som om jag inte på allvar berörs av min vanliga tentpanik och deadline-ångest, utan bara... trivs. Njuter. Lever. Jag vet verkligen inte när jag sist har mått såhär bra.

Hittade förresten igår äntligen en sida att se Gossip Girl på. Vilken lycka!:) Jo, lite kul är det faktiskt. Lika bra som the O.C är det väl inte, men man kan se på det enbart för modets skull - kläderna i den serien är verkligen otroliga. (Tror jag har tjatat om det tidigare...) En annan sak jag älskade med avsnittet jag såg i går (Desperately seeking Serena) var scenerna med nyblivna styvsyskonen Chuck och Serena. Deras förflutna har innehållit allt från fyllesex till backstabbing, men nu fanns där plötsligt en fantastiskt söt syskonkemi - Serena råkar i klistret, och ringer Chuck, och han ställer upp utan vidare. Plötsligt är sarkasmerna utbytta mot sårbarhet och förtrolighet; det är fråga om en rejäl attitydförändring från båda hållen. Helt klart de raraste scenerna hittills i serien. Syskonrelationer i TV-serier brukar annars vara rätt klumpigt gjorda tycker jag, och jag är supersvag för vettiga bror-och-syster-scener, säkert eftersom jag känner igen mig i det.

Nu är det dags för lite skolarbete igen, tror jag.
Stor kram på er alla!


Dagens låt: Imogene Heaps Hide and Seek. Kräver ett par genomlyssningar innan man fastnar för den, men sen är man verkligen fast... Lika udda som bra.

Trallala i vårsolen!
Jag har haft en härlig vecka sen sist. Stor fest i min prickiga femtiotalsklänning, yr vecka pga. valborg, besök av barndomskompis ända från Hemstan (hon reste fem timmar bara för att få träffa mig, aww...;)) och tillsist uppträdande med kören och rockkoncert. Dessutom har jag lyckats vara riktigt duktig och lämna in två historiearbeten! Stolt! Hihi...
Tja, om festen finns inte mycket att säga - traditionell finare universitetsfest, men samtidigt rätt informell för att vara en sådan. Vi är ju inte alltför många på mitt ämne, och det var rätt mycket alla-känner-alla-stämning. Sen blev det klassisk avslappnad efterfest i beckmörkt universitet (lamporna släcktes automatiskt vid ett, och ingen kunde hitta någon strömbrytare) med akustisk gitarr och "gamla" minnen. Mysigt. Vandrade hem i gryningen klockan fem genom dimmig vacker Studiestad.

Sen blev det valborg! Stooor studenthögtid... Förra året tyckte jag allt kändes överdrivet, liksom, men i år hade jag betydligt roligare. Hade delvis annat sällskap nu, vilket hjälpte. Det mesta hänger ju faktiskt inte på var man är och vad man gör, utan på vem man gör det med. Och i år valde jag uppenbarligen rätt - dagen blev full av random incidenter och möten med gamla och nya vänner, och avslutades med intima samtal och gungande i en lekpark framemot morgonnatten. Mysigt det också, och härligt flickigt och oskyldigt på något vis som kontrast till galenskaperna all annanstans i stan. I bland behöver man det också.

I helgen var det dags för sista körgrejen för våren, det gick helt okej och var framför allt roligt. Vet ni, det går inte att komma ifrån - manliga universitetsstuderanden är tröttsamt lika ibland. Då är det hemskt skönt att träffa killarna i kören, och inse att det nog finns hopp i alla fall... Det slår aldrig fel - jag har alltid sanslöst roligt med dem. Det skiljer ju något år mellan oss, men det hakar ingen upp sig på, och de är helt otroliga: Galna, flirtiga H, smarta, rara A, roliga K som är super att slänga käft med och så T, som verkligen är bäst. Uni-killar, däremot, verkar antingen vara högtravande snobbar, festande players, pluggfokuserade tråkmånsar (och det kommer från mig!!) eller, tja, upptagna. Och alltid inställda på antingen-eller-läge: Potentiell sängpartner, eller inget alls. Vänskapsstadiet tappades bort någonstans, verkar det som. Ok, det finns såklart undantag, men hittills har dom varit förvånansvärt få...

Dagens dödssynd då? Fortfarande fåfänga - Jag filosoferar över hårtoning. Har ingen lust att göra något drastiskt så länge jag är kvar i Studiestaden, men i Juni blir det nog rött. Ordentligt rött alltså, ingen av de där fula mellannyanserna som skiftar i brunt eller lila. Visst älskar jag fortfarande min naturliga hårfärg, men jag har varit blond hela livet, och har lust att ta en paus bara för att se hur omgivningen (och jag själv...) reagerar. Att kunna använda andra färger i kläder och smink lockar också lite - det går ju bara inte att använda kajal som blond och blåögd, det blir en look jag inte alls gillar... Oh well.

Lite hårrelaterade förändringar har redan skett i år: Efter ett helt liv i lugg har jag för första gången i mitt liv låtit den växa ut. Innerst inne vet jag att jag passar mycket bättre i lugg - det var närmast en upprorisk förändring för förändringens egen skull. Och, för att jag vill ha en sommar med bakåtstruket lättskött hår  - lugg är ju fruktansvärt jobbigt på somrarna. Men vänta bara - i höst ska jag klippa en bred, tjock, härlig lugg igen.
Det roliga är att jag nu ser väldigt androgyn ut, eftersom mitt hår i princip kunde tillhöra en pojke: Mittbenat, ljusblont, rakt och med utväxta slarviga nivåer kring ansiktet. Osminkad ser jag väldigt mycket ut som min manliga kusin, och som min pappa när han var ung... Det är rätt häftigt, faktiskt - jag gillar det, och vill jag ha det "kvinnligare" sover jag med det i knut; På morgonen har jag världens volym och rufsiga lockar. Hur jag än har det är det lagom bohemiskt och kräver ingen styling (ve och fasa), men det vore kul att slippa blond-stämpeln för en tid... Så rött ska det bli, om några veckor.

Nu ska jag röra ihop kokosbollar och belöna min flitighet (har varit i skolan mellan tio och fyra idag, mycket ovanligt!) med att se på DVD:n med rikssvensk ungdomsnostalgi som min körkompis överraskade mig med. Lovely.
Ha det så bra allihop!

Mina dagar ser väldigt lika ut just nu: Jag går upp vid tio, äter morgonmål och klär mig. Slår på datorn, och lyckas ibland faktiskt skriva lite också. Lunchar med F vid ett - vi ser till att äta ihop tre-fyra gånger i veckan, vilket är bra, eftersom ingen av oss har särskilt många föreläsningar nu, så vi skulle knappt träffas annars. Anyway, efter mat och kaffe ute i solen samt ett plågsamt beslut att satsa på pluggeftermiddag istället för shoppingturen vi var sugna på pussas vi hejdå utanför mitt dormatory. Jag går upp till mig och ska byta om till "hemmakläder" igen. Får en impuls att prova festklänningen som jag ska ha på lördag: Ljuvligt femtiotals vippig med tyllfodrad kjol och djup v-ringning i ryggen. Den sitter så sött så med sidenband i midjan, och jag ska ta fram mina sandaletter ur garderoben och prova dem också... Eller så inte. För de finns inte i garderoben. Och på sexton kvadratmeter kan inte ens jag tappa bort ett par skor. Uh-Oh. Och vad gör man när saker inte finns där de borde finnas? Ringer mamma, naturligtvis... Som till sist hittar dem i garderoben hemma. Nu är det bara att lita på att posten fixar hit mina graduation-sandaler i tid, annars får jag väl dansa barfota på lördag!

Detta hade ju annars varit en perfekt ursäkt för att få köpa nya festskor, men jag har helt enkelt inte tid att springa och söka sånt nu! Plus att mina älskade examensskor är så bekväma att det inte är sant. De förtjänar att användas en kväll till. Visst vill jag shoppa, men inte skor, inte nu. Stora lösa tröjor, quirky sommarlinen och långa halsband däremot - ja tack... Plus att jag måste göra något så ovanligt som att köpa ett mörkt läppstift och posta det åt min käre bror. Inte så konstigt som det låter: Han ska spela goth i en musikal, och har inte riktigt lust att gå in i butiken och köpa smink själv... Lite sött nog. Och syrran fixar, förstås. Har dessutom lovat att jag ska komma hem nån dag före premiären och lära honom använda eyeliner...:) Men han är ju konstnär, så det borde inte vara någon stor sak. Han ska få rita en tatuering åt mig istället. Ingen riktig förstås, utan bara en vattenfast, men ändå - jag är lite snål på någon fin symbol på axeln, till exempel. Anyway, det är ändå lite kul när min tvåmeter långa musiker till brorsa ringer och säger "Jazz, har du lämnat kvar nån mascara här hemma?":D

Nu borde jag egentligen fördjupa mig i omvändelseteori, men istället sysselsätter jag med begående av dödssynder. Närmare bestämt fåfänga. Har en allvarlig modeperiod nu! Skyller på Gossip girl och Teen Vogue. Serien kan jag inte följa då jag inte har någon TV, men det jag sett av den räcker - har aldrig blivit så inspirerad av någon på TV tidigare! Serenas outfits är absolut underbara. (Och Chuck är inte dum han heller... mmm...) Och igår kunde jag inte motstå att köpa en Teen vogue. Tål inte svenska modetidningar - Glamour, Elle och Teen Vogue är det enda som duger. Hur som helst är mitt golv nu täckt av reklamfoton - dessa tidningar är ju fulla av dem,och lite nytta kan de faktiskt vara till! Jag har länge velat göra en moodboard i häftesform med olika teman, men har inte lust att klippa sönder mina tidningar - men parfymreklamsidorna saknar jag ju inte! Så ikväll blir det pysseldax, då ska jag klippa och klistra och fixa en egen inspirationskatalog åt mig...:)

Min dag var det, ja. Den kommer att sluta med att jag tar en promenad, oengagerat fixar något att äta, tar fram gitarren och sjunger en stump bara för att jag inte kan låta bli, och sedan tar mig samman och får en del skrivet innan det är dags att duscha och förhoppningsvis vara i säng före ett. Jag måste skärpa mig med min dygnsrytm, på allvar! Men nu: Religionspsykologi.

Förresten, gårdagens låt vars länk inte fungerade, var Anna Abreus Ivory tower. Idag sitter jag och skrattar åt Värsta Schlagern, och åt Hey Mickey - den engelska versionen av Lotta Engbergs låt... Så kul musik!!

Puss på er alla//Jazz

 Shalom!

Det stod mellan att ta bort hela bloggfunderingen, eller helt enkelt att börja använda den på allvar. Efter endel funderande har jag kommit till att jag ska ge det en chans till. Skriver gör jag ju konstant ändå, så varför inte, liksom?

Sist jag skrev var det höst, jag hade just påbörjat mitt sophomore year, och var på väg till Guatemala (av alla ställen...). Sedan dess har jag hunnit uppleva det härliga, varma, fattiga katolska landet, och planerar nu för fullt nästa studieresa. Den kommer att gå till Englands mytomspunna New Age-centrum Glastonbury, där vi ska uppleva Stonehenge och göra en tur i London för att titta på sikhtempel och, förhoppningsvis, också några riktiga turistattraktioner... Dessutom har jag flyttat iväg från Stora Studentghettot till ett äkta Dormatory ett stenkast från Universitetet - har nu utsikt över Ån och Domkyrkan, tio minuters promenad in till torget, och trivs som bara den. Jag vill ju ändå inte bo privat - vill förstås få vara ifred, men jag älskar att bo med andra studeranden. Även om vi inte umgås (Efter fyra månader har jag knappt lärt mig hur mina grannar ser ut!) så har man automatiskt saker gemensamt - jag behöver aldrig vara orolig för att störa någon om jag spelar musik lite högt en kväll, och när jag kommer hem klockan fem på lördagsnatten kan jag vara säker på att i trappan träffa en korridorgranne som också haft en lång, kul kväll. Sånt är trevligt.

För närvarande skriver jag hela dagarna - har bara en föreläsning i veckan, men i gengäld fyra läskurser, vilket innebär att jag ska producera ca. 60 sidor text innan Juni, om allt ifrån historiematerialism och religionssociologiska metoder, till indianernas kosmologi och Sigmund Freuds syn på religion. Tack och lov är det intressanta saker, men det tar tid!

Nu har jag dock haft en tredagars paus från allt vad studier heter - vi stack nämligen iväg till Åland med kören över helgen. Det blev sanslöst roligt! Karaoke och parfymprovning på sverigebåten, inkvartering i en vacker träkyrka, vår första alldeles egna koncert och lekar, bus och sjungande halva natten innan vi medverkade i gudstjänsten följande morgon. Eftersom alla som var med på resan var mellan 17 och 27 år gamla var det ju inte alltför seriöst alltsammans... Alltsedan mitt teaterår har jag saknat yrandet och lekandet vi höll på med då, så nu var det härligt att få falla tillbaka i gamla mönster!:) Och det gjorde förstås underverk för sammanhållningen i kören.

Jo, det här känns okej - så bloggen får stå kvar. Och jag återkommer.
Bisous!

Julkänslor i Oktober - where's the sense in that?? Kan det ha berott på att jag kom hem från föreläsningarna halv sex, precis som ring jul förra året? Eller bara på att jag för en gångs skull bär en röd tröja? Konstigt!

Det där med "röd tröja" är också konstigt. För ett par år sedan bestod halva min garderob av röda kläder. Men häromveckan då jag skulle hitta något rött till dendär "red t-shirt for Burma"-dagen insåg jag att något har gått på tok med min garderob. Efter mycket letande hittade jag en gammal tröja längst in, som jag inte använt frivilligt på tre-fyra år. Det var det enda röda plagget förutom någon ylletröja och en pyjamas. 
What?
Rött är min absoluta favoritfärg, och jag minns hur förvånade mina universitetsvänner blev när jag sade det - och hur förvånad jag blev över att de inte redan fattat det. Men en snabb titt i klädskåpet förklarade saken - alla mina röda kläder har sakta men säkert ersatts av brunt, grått och mörkblått. Döm om min förvåning - jag lovar, jag har inte märkt det! Somewhere along the way gick jag från att ha klätt mig i lysande klara färger till att gömma mig. För det är ju det jag har gjort. Visst, jag gillar brunt och mörkblått på kläder, men det finns ju gränser!
Sagt och gjort - det bar iväg till Kappahl, där jag träffade en mjuk, lång t-skjortklänning med halvlånga, lösa puffärmar och vackert fall under bysten. Och den var röd, lysande julröd, exakt min egen röda nyans. Den blev min, förstås.

Det om kläder. Jag borde egentligen skriva skolarbeten - har alldeles tillräckligt med text som ska produceras ännu ikväll. Imorgon blir det föreläsningar som vanligt, och sen ska jag och ta stelkrampspruta inför Resan med stort R. Och sen blir det ännu en gästföreläsning.
Jag gillar det där med gästföreläsningar, på något vis - det är nog dendär universitetsstämningen, dendär nonchalant intellektuella atmosfären som alltid uppstår på de där frivilliga föreläsningarna. Någon överutbildad, holländsk professor föreläser någon timme om ett smalt, onödigt och superintressant ämne, och åhörarna ställer sedan en massa högintellektuella, onödiga frågor. Facktermer slängs vårdslöst fram och tillbaka, kontroversiella påståenden kastas fram bara för att chocka och provocera, och professorer och studeranden behandlar varandra med samma respekt(-löshet). Jag bara sitter där och njuter, njuter av att vara en del av klichén.

Imorgon ska jag också börja med hormontabletterna, för att få ordning på min röda vecka så jag slipper Aunt Flo på Resan. Gillar ändå inte tanken på att fiffla med mina kroppsfunktioner på det sättet! Jag vet att jag är lätt över-nojig, men hallå, jag vill ju inte ens använda tamponger i onödan! Först lär dom oss att absolut inte stoppa in ärter i näsan, och sen väntar dom sig plötsligt att vi glatt ska stoppa upp stora bommullsklumpar i andra änden... Så lite främmande föremål och substanser i min kropp som möjligt, tack. Fast om jag vågar ska jag börja använda Moon-cup. Det är verkligen en sjukt bra grej.